[Page 1]
SVEA HOVRÄTT |
DOM |
Mål nr |
Georgien
Ombud: Advokaten Anders Junker-Nilsson och Attorney Ashish Mitter
Gaillard Banifatemi Shelbaya Disputes
22, Rue de Londres
75009 Paris
Frankrike
Zaza Okuashvili
Flat 3, Chelsea House
24 Lowndes Street
London SW1X 9JE
Storbritannien
Ombud: Advokaterna Maria Fogdestam Agius och Therese Isaksson samt biträdande
juristen Victoria Ribbnäs
Westerberg & Partners Advokatbyrå AB
Box 3101
103 62 Stockholm
Skiljenämnds behörighet (särskild skiljedom meddelad i Stockholm den 31 augusti
2022, SCC V 2019/058)
Dok. Id 2109706
| Postadress | Besöksadress | Telefon | Telefax | Expeditionstid |
| Box 2290 | Birger Jarls Torg 16 | 08-561 670 00 | måndag - fredag | |
| 103 17 Stockholm | 08-561 675 00 | 08:00-16:30 | ||
| E-post: [email protected] | ||||
| www.svea.se |
[Page 2]
Zaza Okuashvili är medborgare i Georgien. Sedan den 22 februari 2011 innehar han
även medborgarskap i Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland (Före-
nade kungariket). Zaza Okuashvili äger flera bolag i Georgien, vilka är verksamma
inom olika branscher och grundade före år 2004. Förenade kungariket och Georgien
ingick år 1995 ett bilateralt investeringsskyddsavtal (Investeringsskyddsavtalet). Enligt
avtalet har respektive stat åtagit sig att ge vissa garantier till investerare från den andra
staten när investeringar görs inom statens territorium. Avtalet innehåller även en
tvistlösningsmekanism.
Bakgrunden till skiljeförfarandet utgörs av en tvist mellan Zaza Okuashvili och
Georgien, bland annat om det av honom ägda företagets LLC OGT (OGT) obetalda
skatter. Georgiska myndigheter inledde under år 2018 ett förfarande om tvångs-
försäljning för att driva in en utestående skattefordran. Den 22 februari 2019 mottog
OGT ett krav på betalning av bolagets samtliga skatter inom sju dagar.
Med stöd av Investeringsskyddsavtalet ingav Zaza Okuashvili den 22 mars 2019 en
ansökan om utnämnande av en interimistisk skiljeman och om säkerhetsåtgärder
baserat på Stockholms Handelskammares skiljedomsinstituts (SCC) regler om
interimistiskt skiljeförfarande, mål SCC V 2019/038 (det första interimistiska
förfarandet). I förfarandet yrkade Zaza Okuashvili
- i första hand att Georgien generellt skulle förhindras "from transferring to itself title
or property and/or selling property owned by [Mr Okuashvili]”, inbegripen egendom
indirekt ägd av honom genom olika holdingbolag, och
- i andra hand att Georgien skulle förhindras att vidta ytterligare åtgärder för att
genomföra kvarstad och tvångsförsäljning.
Den 2 april 2019 ogillade den interimistiska skiljenämnden Zaza Okuashvilis första-
handsyrkande men biföll hans andrahandsyrkande. Enligt de tillämpliga skiljereglerna
skulle den första interimistiska skiljedomen upphöra att gälla om Okuashvili inte
inledde ett skiljeförfarande inom 30 dagar från den dag då skiljedomen meddelades.
[Page 3]
Den 1 maj 2019 påkallade Zaza Okuashvili det skiljeförfarande som är föremål för
hovrättens prövning, mål SCC V 2019/58. Zaza Okuashvili yrkade i sak att skilje-
nämnden skulle förplikta Georgien att utge ersättning till honom för påstådda brott
som Georgien begått mot de garantier som finns i Investeringsskyddsavtalet.
Den 15 juli 2019, innan skiljenämnden i det aktuella skiljeförfarandet kunnat tillsättas,
ingav Zaza Okuashvili på nytt en begäran om att en interimistisk skiljeman skulle
utses. Därigenom inleddes SCC:s andra interimistiska förfarande mellan parterna, mål
SCC EA 2019/102, (det andra interimistiska förfarandet). I förfarandet framställde
Zaza Okuashvili samma yrkanden som i det första interimistiska förfarandet. Den
19 juli 2019 meddelade skiljenämnden i det andra interimistiska förfarandet en
interimistisk skiljedom om säkerhetsåtgärder i vilken Zaza Okuashvilis yrkanden
avslogs.
I det i hovrätten aktuella skiljeförfarandet bestred Georgien Zaza Okuashvilis krav och
invände att skiljenämnden inte var behörig att pröva tvisten. Enligt vad Georgien
gjorde gällande i skiljeförfarandet ingår inte Zaza Okuashvili i den personkrets som
omfattas av Georgiens erbjudande till brittiska investerare om att hänskjuta tvister till
skiljeförfarande. Georgien har inte heller samtyckt till att Zaza Okuashvili ska kunna
påkalla skiljeförfarande mot Georgien. Därtill menade Georgien att
tvistelösningsklausulen i Investeringsskyddsavtalet är oförenlig med unionsrätten.
Skiljenämndens majoritet fann i beslut den 31 augusti 2022 benämnt "Partial Final
Award on Jurisdiction and Admissibility” (den överklagade särskilda skiljedomen) att
nämnden var behörig att avgöra tvisten. Georgiens invändningar om skiljenämndens
bristande behörighet avslogs därmed. En skiljeman var skiljaktig och ansåg att
skiljenämnden saknade behörighet.
Den 29 september 2022 inkom Georgien med ansökan om stämning till hovrätten i
syfte att få fastställt enligt 2 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (skiljeförfarande-
lagen) att skiljenämnden saknar behörighet att avgöra tvisten mellan Zaza Okuashvili
och Georgien.
[Page 4]
Det är mellan parterna ostridigt att skiljeförfarandelagens processuella regler ska
tillämpas på tvisten.
Georgien har yrkat att hovrätten ska fastställa att skiljenämnden saknar behörighet att
avgöra tvisten.
Zaza Okuashvili har bestritt yrkandet.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.
Sammanfattning av talan
Det saknas ett giltigt skiljeavtal mellan parterna i skiljeförfarandet.
Okuashvili ingår inte i den personkrets som omfattas av Georgiens erbjudande att
hänskjuta tvister till skiljeförfarande enligt Investeringsskyddsavtalet
Zaza Okuashvili har både georgiskt och brittiskt medborgarskap. Personer med med-
borgarskap i bägge avtalsslutande länder (dvs. Georgien och Förenade kungariket)
omfattas inte av Investeringsskyddsavtalet. Eftersom Zaza Okuashvili inte omfattas av
personkretsen i Investeringsskyddsavtalet saknas samtycke från Georgien att under-
kasta sig skiljeförfarande i relation till Zaza Okuashvili.
För det fall Zaza Okuashvili trots att han har dubbla medborgarskap ingår i person-
kretsen som omfattas av Investeringsskyddsavtalet omfattas han ändå inte av
personkretsen som erhåller skydd av Investeringsskyddsavtalets bestämmelser
[Page 5]
eftersom de investeringar han företagit i Georgien gjordes innan han erhöll medborgar-
skap i Förenade kungariket.
För det fall Zaza Okuashvili ingår i personkretsen som omfattas av Investerings-
skyddsavtalet är han förhindrad att med stöd av avtalet väcka talan mot Georgien
eftersom han har en starkare anknytning ("dominant and effective nationality”) till
Georgien än till Förenade kungariket. Detta eftersom han
- är född i Georgien, studerade där, är gift med en georgisk medborgare och fick
barn i Georgien,
- är involverad i georgisk politik,
- fortsatt har sina ekonomiska intressen koncentrerade till Georgien och
- har förvärvat sitt brittiska medborgarskap genom vilseledande uppgifter.
Georgien har i vederbörlig ordning invänt mot skiljenämndens behörighet på denna
grund i sitt svar till Okuashvilis påkallelseskrift av den 31 maj 2019 och dess
efterföljande inlagor.
Georgien har inte samtyckt till att underkasta parternas tvist till skiljenämnden
För det fall Zaza Okuashvili omfattas av Investeringsskyddsavtalet har Georgien inte
samtyckt till att hänskjuta tvister mellan investerare och stat under Investeringsskydds-
avtalet till skiljeförfarande under SCC:s regelverk. Georgiens samtycke till tviste-
lösning under Investeringsskyddsavtalet innefattar endast skiljeförfarande under
ICSID-konventionen (International Centre for the Settlement of Investment Disputes
Convention). Genom att påkalla skiljeförfarande i enlighet med SCC:s regelverk
lämnade Zaza Okuashvili en oren accept, eftersom Zaza Okuashvilis påkallelse av
skiljeförfarande skedde på andra villkor än vad som omfattas av Georgiens stående
anbud och samtycke.
Zaza Okuashvili saknar möjlighet att åberopa Investeringsskyddsavtalets mest-gynnad-
nations-klausul (Most Favoured Nation-klausul; MFN-klausulen) för att kringgå
Georgiens avsaknad av samtycke. MFN-klausulen i det bilaterala investerings-
skyddsavtalet mellan Georgien och den belgisk-luxemburgiska ekonomiska unionen
[Page 6]
(Georgien-BLEU-traktaten) erbjuder inte en förmånligare behandling än artikel 8 i
Investeringsskyddsavtalet varför MFN-klausulen i Georgien-BLEU-traktaten inte kan
ersätta artikel 8 i Investeringsskyddsavtalet.
Georgien har i vederbörlig ordning invänt mot skiljenämndens behörighet på denna
grund i skrivelse till skiljenämnden av den 29 september 2019 och i efterföljande
inlagor.
Tvistlösningsmekanismer i Investeringsskyddsavtalet som strider mot unionsrätten är
ogiltiga
För det fall Zaza Okuashvili omfattas av Investeringsskyddsavtalet och Georgien anses
ha lämnat sitt samtycke till tvist vid skiljenämnd saknar skiljenämnden ändå
behörighet att pröva tvisten eftersom artikel 8 i Investeringsskyddsavtalet är oförenlig
med Europeiska unionens primärrätt och därför inte kan utgöra grund för ett giltigt
skiljeavtal.
Givet Zaza Okuashvilis beslut att påkalla SCC-skiljeförfarande med säte i Stockholm
(i motsats till ett skiljeförfarande i enlighet med Georgiens stående erbjudande i
Investeringsskyddsavtalet om ICSID skiljeförfarande i enlighet med ICSID-
konventionen och dess regelverk) ska lagen i det land där förfarandet med stöd av
parternas avtal haft sitt säte eller ska ha sitt säte därför tillämpas på skiljeavtalet.
Unionsrätten utgör en del av svensk rätt och ska således tillämpas vid fråga om
skiljeavtalets giltighet. Eftersom artikel 8 i Investeringsskyddsavtalet är oförenlig med
Europeiska unionens primärrätt kan den inte utgöra grund för ett giltigt skiljeavtal. Det
har därför inte förelegat ett anbud om att pröva tvisten genom skiljeförfarande under
SCC:s regelverk. Ett sådant anbud skulle i vart fall vara ogiltigt.
Georgien har i vederbörlig ordning invänt mot skiljenämndens behörighet på denna
grund i skrivelse till skiljenämnden av den 29 september 2019 och i efterföljande
inlagor.
[Page 7]
Sammanfattning av talan
Skiljenämnden är behörig att pröva tvisten mellan Zaza Okuashvili och Georgien i
enlighet med Investeringsskyddsavtalet.
Zaza Okuashvili ingår i den personkrets som omfattas av Investeringsskyddsavtalet
Det bestrids att Zaza Okuashvili inte ingår i den personkrets som omfattas av
Investeringsskyddsavtalet. Zaza Okuashvili uppfyller definitionen av "national” enligt
avtalet. Investeringsskyddsavtalet undantar inte medborgare med dubbelt brittiskt och
georgiskt medborgarskap från dess tillämpningsområde.
Tidpunkten för Zaza Okuashvilis investeringar i Georgien hindrar inte att han ingår i
den personkrets som omfattas av Investeringsskyddsavtalet. Investeringsskyddsavtalet
har inga sådana begränsningar. Det avgörande är att Zaza Okuashvilis talan avser
överträdelser av Investeringsskyddsavtalet som har skett efter 2011, vid vilken
tidpunkt Zaza Okuashvili var brittisk medborgare.
Zaza Okuashvili har inte någon starkare anknytning till Georgien ("dominant and
effective nationality”) som kan medföra att han inte ingår i den personkrets som
omfattas av Investeringsskyddsavtalet.
Under alla förhållanden är Zaza Okuashvilis brittiska nationalitet den dominerande och
effektiva med hänsyn till att
- han är bosatt i Storbritannien sedan 15 år, tillbringar större delen av sin tid där
och marginell tid i Georgien,
- hans yngste son är född i Storbritannien och samtliga barn bor där,
- han betalar avsevärt mer skatt i Storbritannien än i Georgien,
- han äger fastigheter och bedriver sin affärsverksamhet i Storbritannien,
- han röstar i nationella val i Storbritannien och har inte några politiska uppdrag i
Georgien, samt
[Page 8]
- han bevakar sitt ägande i georgiska företag från Storbritannien.
Zaza Okuashvili har inte agerat vilseledande eller på annat sätt felat i
ansökningsprocessen för sitt brittiska medborgarskap.
Georgien har samtyckt till att Zaza Okuashvili ska kunna påkalla skiljeförfarande mot
Georgien administrerat av SCC
Det bestrids att Georgien inte har samtyckt till att hänskjuta tvisten till skiljenämnden.
Georgiens samtycke till Investeringsskyddsavtalet omfattar MFN-klausulen och dess
tillämpning i enlighet med dess ordalydelse på tvistlösningsmekanismen.
Det bestrids att Zaza Okuashvili lämnat en oren accept. Han har accepterat det
erbjudande om skiljeförfarande som Georgien gett andra utländska investerare tillgång
till och som han äger rätt att åberopa genom Investeringsskyddsavtalets MFN-klausul.
Det bestrids att detta skulle innebära ett kringgående av någon begränsning i Georgiens
samtycke att hänskjuta tvisten till skiljeförfarande. Georgiens samtycke följer av
Investeringsskyddsavtalets tvistlösningsklausul så som den förändrats genom
tillämpning av MFN-klausulen i samma avtal.
Tvistlösningsklausulen i Georgien-BLEU-traktaten är mer förmånlig då den ger
investeraren en valmöjlighet avseende forum och skiljereglemente. Eftersom den
inkluderar andra forum än ICSID omfattar den även medborgare med dubbelt
medborgarskap, som således kommer i åtnjutande av internationellt investeringsskydd.
Detta är klart mer förmånligt för sådana investerare, och således i det enskilda fallet
också för Zaza Okuashvili.
Tvistlösningsklausulen är förenlig med unionsrätten
Det bestrids att tvistelösningsklausulen i Investeringsskyddsavtalet är oförenlig med
unionsrätten.
[Page 9]
Tvistlösningsklausulen i Investeringsskyddsavtalet omfattas av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1219/2012 av den 12 december 2012 om införande av
övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och
tredjeland, EUT L 351, 20.12.2012, p. 40–46 (förordning 1219/2012). Det finns inget
beslut från EU-domstolarna som förbjuder tvistlösning mellan stat och investerare i
avtal som sluts mellan en medlemsstat och ett tredje land.
Det bestrids att svensk rätt är tillämplig på skiljeavtalet. Investeringsskyddsavtalet är
ett internationellt fördrag som regleras av folkrätten. Detta omfattar även
tvistlösningsklausulen och skiljeavtal som uppstår i enlighet med denna.
Zaza Okuashvili ingår inte i den personkrets som omfattas av
Investeringsskyddsavtalet
Medborgarskap i de båda avtalsslutande staterna utesluter tillämpning av
Investeringsskyddsavtalet
Definitionen av "nationals” i artikel 1 (c) Investeringsskyddsavtalet innehåller ingen
uppgift om att personer med medborgarskap i de både avtalsslutande länderna omfattas
av avtalets personkrets. Däremot föreskriver artikel 8 i Investeringsskyddsavtalet att
parterna i avtalet exklusivt har samtyckt till att hänskjuta investeringstvister till
tvistlösningsinstitutet ICSID. Enligt ICSID-konventionen är personer med dubbel
nationalitet hindrade att föra talan mot en stat som de är medborgare i. Personer med
dubbelt medborgarskap och som är medborgare i den stat som är part i tvisten är
undantagna från traktat som hänvisar tvister mellan investerare och stat uteslutande,
eller företrädesvis, till ICSID. Att personer med dubbelt georgiskt och brittiskt
medborgarskap inte ingår i den personkrets som omfattas av Investeringsskyddsavtalet
överensstämmer med förbudet mot dubbelt medborgarskap i georgisk lagstiftning.
[Page 10]
Av Investeringsskyddsavtalets preambel framgår att syftet med avtalet är att öka
förutsättningar för utländska investeringar. Personer med medborgarskap i
svarandestaten har tillgång till det skydd som är tillgängligt för inhemska investerare.
Exkluderingen av personer med dubbelt georgiskt och brittiskt medborgarskap från
personkretsen stämmer således överens med Investeringsskyddsavtalets ändamål och
syfte.
Tidpunkten för investeringen utesluter tillämpning av Investeringsskyddsavtalet
Zaza Okuashvili grundade det första bolaget inom Omega-koncernen år 1987. Han
fortsatte sedan att investera i koncernen och uppskattade år 2000 att "Omega's
investment in Georgia exceeded several tens of millions of US dollars”. År 2004
inledde Georgien brottsutredningar mot fyra bolag inom Omega-koncernen avseende
bl.a. skatteflykt. Senare samma år lämnade han Georgien. Han blev medborgare i
Storbritannien och Nordirland i februari 2011.
Zaza Okuashvilis investering föregick således hans förvärv av brittiskt medborgarskap
och tvisten bottnar i en inhemsk skattetvist mellan en georgisk medborgare och de
georgiska skattemyndigheterna.
Zaza Okuashvili anknytning till Georgien utesluter tillämpning av
Investeringsskyddsavtalet
Den internationella rättsprincipen att en fysisk person endast kan väcka talan mot en
stat som han eller hon är medborgare i om staten i fråga tillåter detta eller om
personens dominerande och starkare anknytning vad gäller nationalitet är till en annan
stat (dominant and effective nationality) är tillämplig på Investeringsskyddsavtalet.
Bedömningen av Zaza Okuashvilis anknytning ska göras med hänsyn till hela hans liv.
Zaza Okuashvili är född i Georgien. Han studerade i landet, gifte sig med en georgisk
medborgare och fick barn i Georgien. Han lämnade Georgien under en pågående
utredning av Omega-koncernen, som han äger. Han var aktivt involverad i georgisk
politik innan han förvärvade brittiskt medborgarskap och han förblev aktivt involverad
[Page 11]
även efter att han blivit brittisk medborgare och efter att han inlett skiljeförfarandet.
När han anmälde den aktuella tvisten till georgiska myndigheter verkade han
fortfarande vid offentlig tjänst i Georgien. Efter att tvisten inletts fortsatte han att
offentligt kommunicera att han skulle förbli engagerad i georgisk politik. Han är en
aktiv motståndare till den nuvarande georgiska regeringen. Han har även offentligt
uttryckt att han önskar att återvända till Georgien och att han identifierar sig som
georgisk medborgare. Hans affärsintressen har alltid varit inriktade på Georgien, även
efter att han förvärvat brittiskt medborgarskap. Han äger omfattande egendom i
Georgien, reser ofta dit och använder då oftast sitt georgiska pass.
Zaza Okuashvili har inte avsagt sig sitt georgiska medborgarskap, trots att han haft rätt
och möjlighet att göra det.
Därtill förvärvade Zaza Okuashvili det brittiska medborgarskapet genom att lämna
vilseledande och ofullständiga uppgifter till de brittiska myndigheterna. Han angav
bl.a. att han arbetade som konsult och underlät att informera om sina georgiska bolag
och sitt ryska medborgarskap.
Georgien har inte samtyckt till att underkasta skiljenämnden parternas tvist
En MFN-klausul är en materiell bestämmelse och påverkar inte traktatets
grundläggande ram. MFN-klausulen ger alltså skyddade investerare bättre behandling.
Först om en kärande omfattas av traktatets tillämpningsområde kan det bli fråga om att
åberopa fördragets materiella skydd, inklusive bestämmelsen om MFN. I de fallen kan
en MFN-klausul i princip tillämpas på en tvistlösningsklausul i ett Investeringsskydds-
avtal. Artikel 8 i Investeringsskyddsavtalet föreskriver endast ICSID-skiljeförfarande.
MFN-klausulen kan inte ändra detta samtycke från Georgiens sida. Investerings-
skyddsavtalet är baserat på Förenade kungarikets modelltraktat, som har två alternativa
tvistlösningsmekanismer – den föredragna och den alternativa. Det är den förra som
har använts i Investeringsskyddsavtalet och i den föreskrivs endast ICSID-
skiljeförfarande. Om det skulle vara möjligt att byta forum enligt den föredragna
versionen, skulle det inte finnas någon skillnad mellan de två versionerna av artikel 8 i
modelltraktaten. Skiljenämnder som har tillämpat MFN-klausulen i enlighet med den
[Page 12]
brittiska modelltraktaten har bekräftat att den inte kan användas för att importera
samtycke.
Tvistlösningsmekanismen i Investeringsskyddsavtalet strider mot unionsrätten
Den 1 maj 2019 när Zaza Okuashvili påkallade skiljeförfarande var unionsrätten
fortfarande tillämplig, eftersom Förenade kungariket då inte hade utträtt ur den
Europeiska unionen. Medlemsstaterna i EU måste respektera unionsrätten när de ingår
avtal med tredjeland, oavsett avtalets innehåll. Artikel 8 i Investeringsskyddsavtalet
ger skiljenämnden behörighet att tillämpa unionsrätten. En skiljenämnd som tolkar ett
Investeringsskyddsavtal inom områden som genomför unionsrätten kan komma att
ingripa i EU-institutionernas och medlemsstaternas verksamhet. Detta är inte tillåtet
enligt unionsrätten. Förordning nr 1219/2012 skyddar bilaterala investeringsskydds-
avtal utanför EU endast med avseende på en specifik fråga; överföring av behörighet i
fråga om utländska direktinvesteringar från medlemsstaterna till EU.
Zaza Okuashvili ingår i den personkrets som omfattas av Investeringsskyddsavtalet
Zaza Okuashvili är en "national” i Investeringsskyddsavtalets mening
Zaza Okuashvili är medborgare i Storbritannien. Enligt artikel 1 (c) Investerings-
skyddsavtalet är en brittisk "national” en person som enligt brittisk lagstiftning är
medborgare i landet. Artikelns ordalydelse är klar och tydlig. Tvistelösningsförfarandet
som tillhandahålls genom artikel 8 (ICSID-förfarande) kompletteras med artikel 3
(MFN-klausulen), varigenom personer med medborgarskap i staten där investeringarna
har företagits kan erbjudas andra tvistelösningsförfaranden än ICSID-förfarandet.
Ordalydelsen i artikel 1 (c) motsägs inte heller av Investeringsskyddsavtalets syfte och
ändamål.
Ordalydelsen i artikel 1 (c) motsägs inte heller av det faktum att georgisk lag förbjuder
dubbla medborgarskap. Huruvida Zaza Okuashvili ska definieras som brittiska
[Page 13]
medborgare i Investeringsskyddsavtalets mening är enbart avhängigt brittisk lag. Hans
status som brittisk medborgare påverkas därför inte av det georgiska förbudet mot
dubbla medborgarskap. Därutöver beror Zaza Okuashvilis dubbla medborgarskap på
att Georgien, i strid mot egen lag, underlåtit att upphäva hans georgiska
medborgarskap.
Zaza Okuashvili är således en brittisk "national” enligt art 1 (c) och omfattas därför av
Investeringsskyddsavtalet.
Tidpunkten för investeringarna hindrar inte att Zaza Okuashvili ingår i personkretsen
för Investeringsskyddsavtalet
De traktatsbrott som läggs till grund för Zaza Okuashvilis krav mot Georgien
inträffade från år 2013 och framåt, alltså efter det att han blivit brittisk medborgare.
Därmed ingår han i personkretsen som omfattas av Investeringsskyddsavtalet.
Zaza Okuashvilis anknytning till Storbritannien innebär att Investeringsskyddsavtalet
är tillämpligt
Investeringsskyddsavtalet uppställer inget krav på att investerare ska ha en starkare
anknytning (dominant and effective nationality) till något annat land än det inom vilket
investeraren har investerat. Under alla omständigheter har Zaza Okuashvili en starkare
anknytning till Storbritannien, inte till Georgien (eller någon annan stat). Zaza
Okuashvili lämnade Storbritannien år 2004 och bosatte sig där år 2005. Sedan dess har
han spenderat större delen av sin tid i Storbritannien. Hans närmaste familj befinner sig
i Storbritannien och han äger fastigheter och driver bolag i landet. Hans georgiska
bolag driver han från Storbritannien. Basen för hans samtliga affärsverksamheter finns
i Storbritannien. Sedan år 2018 har han inga politiska uppdrag i Georgien och han har
röstat i tre av de fyra nationella val som hållits i Storbritannien sedan han blev
medborgare där. Han förvärvade sitt brittiska medborgarskap år 2011, med vetskap om
att han stod att förlora sitt georgiska medborgarskap. Förfarandet genom vilket Zaza
Okuashvili förvärvade sitt brittiska medborgarskap var korrekt och i enlighet med
medborgarskapsprocessens sedvanliga regler.
[Page 14]
Georgien har samtyckt till att Zaza Okuashvili ska kunna påkalla skiljeförfarande mot
Georgien administrerat av SCC
Georgien har samtyckt till traktaten som helhet. MFN-klausulen förändrar innebörden i
Georgiens erbjudande om skiljeförfarande under Investeringsskyddsavtalet. Georgiens
samtycke till tvistlösning innefattar därför inte endast skiljeförfarande under ICSID-
konventionen. Det är vedertaget att MFN-klausuler kan tillämpas på tvistlösnings-
klausuler i ett Investeringsskyddsavtal om parterna så överenskommit. Skiljeförfarande
i ett internationellt forum är jämförbart med skiljeförfarande i ett annat och faller inom
det lämnade samtycket. En skiljenämnd kan därför grunda sin behörighet på ett annat
investeringsskyddsavtals tvistlösningsklausul med stöd av en MFN-klausul. När
parterna i ett investeringsskyddsavtal avtalat om att en MFN-klausul ska tillämpas på
tvistlösning, ska den överenskommelsen följas av skiljenämnden. När MFN-klausulen
hänvisar till samtliga frågor under ett investeringsskyddsavtal omfattar den även
tvistlösning. En MFN-klausul som uttryckligen ska tillämpas på tvistlösning ger
därmed investeraren rätt att åberopa ett mer förmånligt skiljeforum. MFN-klausulen
ska tolkas utifrån sin egen lydelse och sammanhang och ska inte tolkas restriktivt i
förhållande till just tvistlösningsklausuler.
Ordalydelsen i artikel 3(3) i det aktuella Investeringsskyddsavtalet är klar och utgör ett
uttryckligt förtydligande att mest-gynnad-nations-principen gäller samtliga artiklar i
Investeringsskyddsavtalet, alltså även artikel 8 som handlar om tvistlösning. Artikel
3(3) är baserad på en standardklausul i den brittiska modelltraktaten med syfte att göra
MFN tillämpligt på tvistlösning.
Parternas överenskommelse måste ges en meningsfull verkan. Andra skiljenämnder
har tolkat likalydande bestämmelser på detta sätt.
Den tvistlösningsprocess Georgien har samtyckt till i Investeringsskyddsavtalets
artikel 8 är jämförbar med den som återfinns i artikel 10 i Georgien-BLEU-traktaten.
[Page 15]
Tvistlösningsklausulen är förenlig med unionsrätten
Artikel 8 i Investeringsskyddsavtalet är inte oförenlig med EU:s primärrätt. Principerna
i EU-domstolens avgörande av den 6 mars 2018, Achmea, C-284/16, EU:C:2018:158,
den 2 september 2021, Komstroy, C-741/19, EU:C:2021:655 och Yttrande 1/17 EU av
den 30 april 2019, ECLI:EU:C:2019:341 är inte tillämpliga på EU-externa avtal.
Principerna i dessa avgöranden är begränsade till relationen mellan medlemsstaterna
eller gällande folkrättsliga fördrag till vilka EU och medlemsstaterna är parter.
Investeringsskyddsavtalet omfattas av förordning 1219/2012. Därigenom har klargjorts
att avtalet fortsätter att vara gällande. En tillämpning av Investeringsskyddsavtalet
behöver inte innebära att unionsrätt ska tillämpas.
Parterna har åberopat skriftlig bevisning. Målet har avgjorts efter huvudförhandling.
Målet rör huvudsakligen tre frågor där parterna har olika uppfattningar; om Zaza
Okuashvili tillhör den personkrets som omfattas av Investeringsskyddsavtalet, om han
kan påkalla skiljeförfarande vid SCC:s skiljedomsinstitut genom att åberopa
Investeringsskyddsavtalets mest-gynnad-nations-klausul (MFN-klausul) tillsammans
med tvistlösningsklausulen i Georgien-BLEU-traktaten, som är ett annat av Georgiens
investeringsskyddsavtal och om tvistlösningsklausulen i Investeringsskyddsavtalet
strider mot unionsrätten. Hovrätten väljer att först ta ställning till frågan om
skiljenämndens behörighet att avgöra tvisten kan grundas på Investerings-
skyddsavtalets MFN-klausul, men inleder med en redogörelse för de rättsliga
utgångspunkterna för prövningen.
[Page 16]
Enligt 2 § skiljeförfarandelagen får skiljemän pröva sin egen behörighet att avgöra en
tvist. Skiljenämndens beslut i fråga om sin behörighet kan på talan av part bli föremål
för domstolsprövning (andra stycket samma bestämmelse). Bestämmelsen i 2 §
skiljeförfarandelagen innebär att domstolens prövning kan omfatta samtliga frågor som
avser skiljenämndens behörighet, såsom parternas skiljebundenhet, tvistefrågans
skiljedomsmässighet och förekomsten av processhinder (se NJA 2016 s. 264, p. 15, 16,
18 och 21).
Det kan i och för sig finnas fall då en skiljenämnd, på grund av sin insyn i både skilje-
avtalet och tvisten som helhet kan ha bäst förutsättningar att avgöra behörighetsfrågor
(jfr NJA 2019 s. 171 och Svea hovrätts dom den 10 november 2022 i mål nr T 731-
20). Så kan det t.ex. förhålla sig om skiljenämnden haft ett material som inte i dess
helhet varit tillgängligt för domstolen (jfr NJA 2003 s. 379). Sådana hänsyn gör sig
emellertid inte gällande i förevarande fall, där frågan om skiljenämndens behörighet i
första hand är en rättsfråga.
Inte heller finns i vare sig förarbetena till skiljeförfarandelagen eller praxis stöd för att
utgångspunkten för hovrättens prövning – i en situation som den som är aktuell i det
här målet – bör vara att skiljenämndens tolkning och bevisvärdering är riktig och att
hovrättens prövning av skiljenämndens behörighet därmed skulle vara mindre
omfattande. Hovrätten har därför som utgångspunkt att göra en självständig prövning
av frågan om skiljenämndens behörighet.
Det är Zaza Okuashvili, i sin egenskap av part som påkallat skiljeförfarande, som har
bevisbördan för de omständigheter som konstituerar skiljenämndens behörighet. Att
skiljenämnden funnit sig vara behörig att pröva tvisten innebär inte någon förändring
av bevisbördans placering. Även vid hovrättens prövning av skiljenämndens beslut om
dess behörighet är det alltså Zaza Okuashvili som har bevisbördan för de
omständigheter som grundar skiljenämndens behörighet.
[Page 17]
De klausuler i Investeringsskyddsavtalet mellan Georgien och Förenade kungariket
som i första hand är av betydelse för skiljenämndens behörighet är MFN-klausulen i
artikel 3 och bestämmelsen om tvistlösningsmekanismen i artikel 8(1). De båda
bestämmelserna har följande lydelser:
Artikel 3
National Treatment and Most-favoured-nation Provisions
(1) Neither Contracting Party shall in its territory subject investments or returns
of nationals or companies of the other Contracting Party to treatment less
favourable than that which it accords to investments or returns of its own
nationals or companies or to investments or returns of nationals or companies
of any third State.(2) Neither Contracting Party shall in its territory subject nationals or
companies of the other Contracting Party, as regards their management,
maintenance, use, enjoyment or disposal of their investments, to treatment less
favourable than that which it accords to its own nationals or companies or to
nationals or companies of any third State.(3) For the avoidance of doubt, it is confirmed that the treatment provided for
in paragraphs (1) and (2) above shall apply to the provisions of Articles 1 to 11
of this Agreement.
Artikel 8 (1) och (2)
Reference to International Centre for Settlement of Investment Disputes
(1) Each Contracting Party hereby consents to submit to the International
Centre for the Settlement of Investment Disputes (hereinafter referred to as “the
Centre") for settlement by conciliation or arbitration under the Convention on
the Settlement of Investment Disputes between States and Nationals of Other
States opened for signature at Washington on 18 March 1965 any legal dispute
arising between that Contracting Party and a national or company of the other
Contracting Party concerning an investment of the latter in the territory of the
former.(2) As long as the Republic of Georgia has not become a Party to the
Convention referred to in paragraph (1) of this Article, disputes referred to in
that paragraph shall be submitted to the Centre under the Rules governing the
Additional Facility for the Administration of Conciliation, Arbitration and
Fact-Finding Proceedings by the Secretariat of the Centre (Additional Facility
Rules).
[...]
[Page 18]
Den tvistlösningsklausul i artikel 10 i Georgien-BLEU-traktaten som Zaza Okuashvili
åberopat har följande lydelse:
Article 10. Settlement of Investment Disputes
1. Any investment dispute between an investor of one Contracting Party and
the other Contracting Party shall be notified in writing by the first party to take
action. The notification shall be accompanied by a sufficiently detailed
memorandum.As far as possible, such dispute shall be settled amicably between the parties to
the dispute or otherwise by conciliation between the Contracting Parties
through diplomatic channels.2. In the absence of an amicable settlement by direct agreement between the
parties to the dispute or by conciliation through diplomatic channels within six
months from the receipt of the notification, the dispute shall be submitted to
international arbitration, any other legal remedy being excluded.To this end, each Contracting Party agrees in advance and irrevocably to the
settlement of any dispute by this type of arbitration. Such consent implies that
both Parties waive the right to demand that all domestic administrative or
judiciary remedies be exhausted.3. In case of international arbitration, the dispute shall be submitted for
settlement by arbitration to one of the hereinafter mentioned organisations, at
the option of the investor:The International Centre for the Settlement of Investment Disputes (I.C.S.I.D.)
set up by the Convention on the Settlement of Investment Disputes between
States and Nationals of other States, opened for signature at Washington on
March 18, 1965, when each State party to this Agreement has become a party
to the said Convention. As long as this requirement is not met, each
Contracting Party agrees that the dispute shall be submitted to arbitration
pursuant to the provisions of the additional facility of the I.C.S.I.D.;
The Arbitral Court of the International Chamber of Commerce in Paris;
The Arbitration Institute of the Chamber of Commerce in Stockholm.
[...]
En klausul som inte ingår i Investeringsskyddsavtalet, men som enligt hovrätten har
betydelse för tolkningen av avtalet, är den alternativa tvistlösningsklausul som ingår i
Förenade kungarikets modellavtal för bilaterala investeringsskyddsavtal, vilken har
följande lydelse:
[Page 19]
Artikel 8
Settlement of Disputes between an Investor and a Host State
(1) Disputes between a national or company of one Contracting Party and the
other Contracting Party concerning an obligation of the latter under this
Agreement in relation to an investment of the former which have not been
amicably settled shall, after a period of three months from written notification
of a claim, be submitted to international arbitration if the national or company
concerned so wishes.(2) Where the dispute is referred to international arbitration, the national or
company and the Contracting Party concerned in the dispute may agree to refer
the dispute either to:(a) the International Centre for the Settlement of Investment Disputes (having
regard to the provisions, where applicable, of the Convention on the Settlement
of Investment Disputes between States and Nationals of other States, opened
for signature at Washington DC on 18 March 1965 and the Additional Facility
for the Administration of Conciliation, Arbitration and Fact-Finding
Proceedings); or
(b) the Court of Arbitration of the International Chamber of Commerce or;
(c) an international arbitrator or ad hoc arbitration tribunal to be appointed by a
special agreement or establishment under the Arbitration Rules of the United
Nations Commission on International Trade Law.If after a period of three months from written notification of the claim there is
no agreement to one of the above alternative procedures, the dispute shall at the
request in writing of the national or company concerned be submitted to
arbitration under the Arbitration Rules of the United Nations Commission on
International Trade Law as then in force. The parties to the dispute may agree
in writing to modify these Rules.
När det gäller tolkningen av bestämmelserna i Investeringsskyddsavtalet har hovrätten,
liksom vid tolkning av traktater i allmänhet att, i enlighet med principerna som
uppställs i artiklarna 31 och 32 i 1969 års Wienkonvention om traktaträtten
(Wienkonventionen), att utgå från den gängse meningen av Investeringsskyddsavtalets
begrepp sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av avtalets ändamål och syfte. Till
sammanhanget räknas, förutom texten inklusive dess preambel och bilagor, även andra
överenskommelser och accepterade dokument.
Efterföljande överenskommelser och praxis samt andra relevanta folkrättsliga regler
ska också vägas in. Ett uttryck ska tilläggas viss betydelse om det fastställs att detta
[Page 20]
varit parternas avsikt. Om det kan fastställas att parterna avsåg en speciell tolkning, ska
den gälla. Till de supplementära tolkningsmedlen hör enligt artikel 32 bl.a. traktaters
förarbeten.
Med dessa rättsliga utgångspunkter går hovrätten nu över till att pröva målet i sak.
I likhet med många andra investeringsskyddsavtal innehåller det nu aktuella avtalet ett
erbjudande från respektive stat till investerare från den andra staten att påkalla skilje-
förfarande mot den stat vari investeraren har gjort en investering, om investeraren gör
gällande att staten har brutit mot traktaten i något avseende. Att Zaza Okuashvili
påkallat skiljeförfarande mot Georgien utgör alltså en accept av det erbjudande om
skiljeförfarande från Georgien, som kommit till uttryck i artikel 8 i Investerings-
skyddsavtalet.
Frågan är vad erbjudandet har bestått i eller, annorlunda uttryckt, hur Georgiens
samtycke till tvistlösningsförfarande, så som det kommit till uttryck i Investerings-
skyddsavtalet, ska tolkas.
En given utgångspunkt är att skiljenämnden endast har behörighet att pröva parternas
tvist om och i den utsträckning som Georgien har samtyckt till dess behörighet.
Ordalydelsen eller den gängse meningen av det samtycke som Georgien har uttryckt i
artikel 8 kan inte uppfattas på annat sätt än ett samtycke till ett tvistlösningsförfarande
enligt ICSID, eftersom parterna uttryckligen har valt detta som enda institut för lösning
av tvister mellan investerare och stat.
Frågan är emellertid om samtycket kan utsträckas till att omfatta ett skiljeförfarande
enligt SCC genom MFN-klausulen i artikel 3(2). Genom artikel 3(2) har respektive stat
givit uttryck för att den ska ge medborgare och företag (investerare) från den andra
staten åtminstone lika förmånlig behandling som den ger någon annan investerare från
ett tredje land.
[Page 21]
Den närmare innebörden av de relevanta bestämmelserna i parternas avtal ska, som
nämnts, tolkas sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund avtalets ändamål och syfte.
Till detta sammanhang måste räknas den kontext som både den allmänna folkrätten
och den internationella ekonomiska rätten utgör. Till detta sammanhang måste i
föreliggande fall också räknas den alternativa lydelse av det modellavtal som Förenade
kungariket år 1991 hade tagit fram för sina bilaterala investeringsskyddsavtal.
Investeringsskyddsavtalet är ett mellanstatligt avtal, där suveräna stater har gått in i
förhandlingar med frihet att acceptera eller avböja juridisk bundenhet av den traktat
som framförhandlas. Avtal av detta slag hör därmed till en traditionell typ av
folkrättslig normbildningsprocess över vilken staterna har ett konkret inflytande och
där den juridiska bundenheten har sin grund i ett mellanstatligt beslutsfattande från fall
till fall (se Bring m.fl., Sverige och folkrätten, [2020, version 6, JUNO] under rubriken
1.2. Internationell rätt och nationell suveränitet).
I linje med detta måste ett medgivande till skiljeförfarande enligt en viss ordning, för
att kunna läggas till grund för en skiljenämnds behörighet, komma klart till uttryck.
Om det inte finns ett sådant oförtydbart uttryck för medgivande från en stat att
underkasta sig en skiljenämnds jurisdiktion, måste det med hänsyn till statens
suveränitet leda till slutsatsen att staten inte har lämnat erforderligt samtycke.
MFN-klausuler bygger på mest-gynnad-nations-principen som har utvecklats inom den
internationella handelsrätten, vilken till stor del består av överenskommelser som vilar
på ömsesidighet. MFN-principen är sålunda en grundläggande princip inom ramen för
World Trade Organizations verksamhet. Principen medför att t.ex. att tullättnader och
andra lättnader avseende handel som en medlem ger till en annan stat måste ges till alla
medlemmar. (Se Bring, a a, under rubrikerna 17.1–2 Perspektiv på internationell
ekonomisk rätt respektive Internationell handelsrätt.) MFN-klausuler fungerar alltså
som ett medel för att motverka diskriminering mellan stater.
Av den rapport från International Law Commission, som parterna har hänfört sig till,
framgår att skiljedomspraxis är splittrad på så sätt att vissa skiljedomstolar tillämpat
[Page 22]
MFN-klausuler på tvistlösningsbestämmelser medan andra avvisat denna möjlighet.
En del skiljenämnder har betonat investeringsskyddsavtalens syfte att skapa goda
villkor för privata investeringar, medan andra skiljedomstolar har anlagt ett mer
folkrättsligt betraktelsesätt, där vikten av staternas samtycke till jurisdiktion
framhållits. (Se International Law Commission. Final Report of the Study Group on
the Most-Favoured-Nation clause, United Nations, 2015, ILC-rapporten.)
Enligt vad som framkommit i målet har varken i skiljedomspraxis eller i domstols-
praxis accepterats att en internationell traktats exklusivt utpekade tvistlösnings-
mekanism utsträckts på så sätt att ett tvistlösningsförfarande som inte är tillgängligt
under det mellan parterna ingångna avtalet ändå kunnat användas. Däremot finns
exempel på att domstol funnit att en skiljenämnds behörighet inte kan grundas på en
tvistlösningsklausul i annat investeringsskyddsavtal (se Svea hovrätts dom den
18 januari 2016 i mål nr T 9128-14).
I MFN-klausulen i artikel 3(2) i det nu aktuella Investeringsskyddsavtalet anges att
fysiska eller juridiska personer med avseende på förvaltning, underhåll, användning,
åtnjutande och förfogande över sina investeringar ("management, maintenance, use,
enjoyment or disposal of their investments”), inte ska utsättas för en behandling som är
mindre fördelaktig ("treatment less favourable”) än den som någon annan får.
Vidare anges artikel 3(3) i avtalet att MFN-klausulen ska tillämpas på bestämmelserna
i artiklarna 1–11 ("shall apply to the provisions of Article 1 to 11”). Det är emellertid
uppenbart att artiklarna 1 till 11 innefattar ett antal bestämmelser på vilken artikel 3(2)
inte kan vara tillämplig. Detta gäller bland annat artikel 1 som avser "Definitions" och
artikel 3 som innehåller själva MFN-klausulen.
De företeelser som artikel 3(2) uttryckligen tar sikte på ger, enligt begreppens gängse
mening, närmast uttryck för åtgärder som investeraren kan vidta med avseende på sin
investering. Av dessa är det främst förvaltning (management) som skulle kunna ta
sikte på sättet för att lösa tvister. Frågor avseende tvistlösning kan dock normalt inte
anses rymmas inom begreppet förvaltning. En verkställande direktör som sköter ett
bolags löpande förvaltning har t.ex. inte en allmän behörighet att företräda bolaget i
[Page 23]
frågor om rättegång. Att artikel 3(2) avser bl.a. förvaltning innebär därför inte att den
kan anses omfatta frågor om jurisdiktion.
Det i artikel 3(2) använda begreppet "behandling” (treatment) avser i internationell rätt
normalt det sätt på vilket en stat eller annan legal myndighet reglerar, skyddar eller på
annat sätt agerar i förhållande till andra parter. Begreppet rättvis och skälig behandling,
som förekommer i vissa MFN-klausuler, har ansetts omfatta en rätt till domstols-
prövning och rättvis rättegång (jfr Fair and Equitable Treatment, UNCTAD Series on
Issues in International Investment Agreement II, United Nations, New York and
Geneva, 2012 s. 80 och Svea hovrätts dom i mål nr T 9128-14). Något stöd i praxis för
att begreppet "behandling" ska anses omfatta även frågan om jurisdiktion finns dock
inte.
Med sin grund i den internationella handelsrätten och särskilt den internationella
investeringsrätten är det naturligt att tillämpa en MFN-klausul på t.ex. kvantitativa
bestämmelser i ett handels- eller investeringsavtal. Med stöd av klausulen och med
beaktande av principen om effet utile kan det möjligen också anses vara rimligt att
tillämpa en mer förmånlig s.k. flerstegsklausul, dvs. en klausul som syftar till att ge
parterna en möjlighet att nå en förhandlingslösning innan en rättslig prövning tar vid
(jfr Wintershall Aktiengesellschaft vs Argentine Republic, ICSID Case No.
ARB/04/14, Award, 8 November 2008, p. 160.)
Det föreligger emellertid en avsevärd skillnad mellan att, genom tolkning av en MFN-
klausul, å ena sidan ersätta en tämligen ingripande flerstegsklausul med en mer
förmånlig sådan och å andra sidan byta ett avtalat skiljedomsinstitut mot ett annat
sådant institut. Vid byte av en flerstegsklausul är, i enlighet med principen om ejusdem
generis, fråga om villkor av samma slag, där en rimlig balans mellan parterna intressen
kan upprätthållas, medan detta inte behöver vara fallet om ett skiljedomsinstitut ersätts
av ett annat.
Det övergripande syftet med ICSID är att uppmuntra ökade privata investeringar samt
att upprätthålla en noggrann balans mellan investerare och staters intresse genom
bestämmelserna i konventionen (se punkt 13 i den till ICSID-konventionen hörande
[Page 24]
resolution 214 av den 10 september 1964). ICSID är således utformat på ett sätt som
syftar till att värna både staters och investerares intressen. Det har för övrigt inte
påståtts att tvistlösningsförfarande enligt ICSID skulle vara oförmånligt för investerare
i allmänhet.
Konsekvensen av att tolkningsvis dra slutsatsen att andra tvistlösningsinstitut – som
ICC, SCC, UNCITRAL eller olika former av ad hoc-förfaranden – är av samma slag
som förfarandet enligt ICSID skulle vidare bli att det i praktiken saknas gränser för
tillämpning av MFN-klausuler på tvistlösningsklausuler i investeringsskyddsavtal. Det
nu anförda talar, enligt hovrättens mening, starkt emot att i föreliggande fall tillämpa
MFN-klausulen så att det skiljedomsinstitut som parterna avtalat om kan ersättas av ett
annat skiljedomsinstitut.
Till detta kommer att Förenade kungariket år 1991 i sitt modellavtal för bilaterala
investeringsskyddsavtal tagit fram två olika versioner av tvistlösningsklausulen i
artikel 8: En föredragen ("preferred) version och en alternativ ("alternative”) version
samt i detta fall valt den föredragna versionen av tvistlösningsklausulen. Detta
förhållande utgör, som ovan anförts, en del av det sammanhang som har betydelse för
tolkningen av Investeringsskyddsavtalets bestämmelser.
Att Investeringsskyddsavtalet med den föredragna versionen av artikel 8 innehåller en
fullt fungerande och tillgänglig tvistlösningsklausul talar också starkt emot att genom
tolkning av MFN-klausulen ersätta det i avtalet exklusivt angivna tvistlösnings-
förfarandet med ett annat. En sådan tolkning skulle i praktiken innebära att den
föredragna, och i föreliggande fall valda, versionen av tvistlösningsbestämmelsen
skulle förlora sin verkan.
På grund av det anförda finner hovrätten att Stockholms Handelskammares
Skiljedomsinstitut (SCC) saknar behörighet att pröva den nu aktuella tvisten. Vid
denna bedömning finns det inte skäl för hovrätten att ta ställning till om Zaza
Okuashvili över huvud taget ingår i den personkrets som kan åberopa
Investeringsskyddsavtalet eller om tvistlösningsklausulen är oförenlig med
unionsrätten.
[Page 25]
Zaza Okuashvili ska som tappande part ersätta Georgien för dess rättegångskostnad
(18 kap. 1 § rättegångsbalken).
Georgien har yrkat ersättning med sammanlagt 573 747,76 USD och 90 675 SEK,
varav 557 188, 59 USD avser ombudsarvode samt 90 675 SEK och 16 559,17 USD
avser utlägg. Zaza Okuashvili har överlämnat till hovrätten att bedöma skäligheten i
det yrkade ombudsarvodet. Inte heller har Zaza Okuashvili vitsordat skäligheten av
Georgiens utlägg för tolkning, resor och uppehälle. Som skäl för sin inställning har han
sammanfattningsvis anfört att det hade räckt att ett av de två ombuden närvarade vid
huvudförhandlingen.
Hovrätten ifrågasätter i och för sig inte att Georgien har haft behov att företrädas av två
ombud. Frågorna i hovrätten har emellertid i allt väsentligt varit desamma som prövats
inom ramen för skiljeförfarandet. Georgien har alltså i princip kunnat föra sin process i
hovrätten på samma sätt som i skiljeförfarandet. Även med beaktande av behovet av
två ombud anser hovrätten därför att de yrkade kostnaderna för ombudsarvode framstår
som alltför höga i förhållande till målets beskaffenhet och omfattning. Hovrätten finner
vid en samlad bedömning att skälig ersättning för ombudsarvode uppgår till
300 000 USD. Kostnaden för utlägg är såväl ersättningsgill som skälig och ska utgå.
Hovrätten anser att målet rymmer frågor där det är av vikt för rättstillämpningen att ett
överklagande prövas av Högsta domstolen. Hovrätten tillåter därför att domen
överklagas (43 § andra stycket skiljeförfarandelagen).
[Page 26]
Överklagande senast den 10 december 2024
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per Carlson samt hovrättsråden Eva
Edwardsson, referent, och Carin Häckter.
[Page 27]
Bilaga A
Den som vill överklaga hovrättens avgör-
ande ska göra det genom att skriva till
Högsta domstolen. Överklagandet ska dock
skickas eller lämnas till hovrätten.
Överklagandet ska ha kommit in till hov-
rätten senast den dag som anges i slutet av
hovrättens avgörande.
Beslut om häktning, restriktioner enligt
24 kap. 5 a § rättegångsbalken eller rese-
förbud får överklagas utan tidsbegränsning.
Om överklagandet har kommit in i rätt tid,
skickar hovrätten överklagandet och alla
handlingar i målet vidare till Högsta dom-
stolen.
Det krävs prövningstillstånd för att Högsta
domstolen ska pröva ett överklagande.
Högsta domstolen får meddela prövnings-
tillstånd endast om
Överklagandet ska innehålla uppgifter om
Om målet överklagas kan Högsta dom-
stolen använda förenklad delgivning vid
utskick av handlingar i målet, under
förutsättning att mottagaren där eller i
någon tidigare instans har fått information
om sådan delgivning.
För information om rättegången i Högsta
domstolen, se www.hogstadomstolen.se