[Page 1]
meddelad i Stockholm den 26 maj 2025
Mål nr
T 555-24
Republiken Polen
Ministerstwo Sprawiedliwosci
Al. Ujazdowskie 11
00-950 Warszawa
Polen
Ombud: Advokaterna André Mossberg och Martin Wallin
Advokatbyrån Wallin & Partners AB
Birger Jarlsgatan 27
111 45 Stockholm
Peter Derendinger
Felsenrainstrasse 19
CH-8832 Wollerau
Schweiz
|
Besöksadress Telefon |
Öppettider |
Postadress |
E-post Webbplats |
[Page 2]
Ombud: Advokaterna Fredrik Norburg, Anina Liebkind och Andreas Holst
samt juristen Fredric Berqvist
Norburg & Scherp Advokatbyrå AB
Birger Jarlsgatan 15
111 45 Stockholm
Ogiltighet av skiljedom
Svea hovrätts dom 2023-12-20 i mål T 12646-21
Hovrättens dom se Bilaga
Högsta domstolen ändrar på det sätt hovrättens dom att Högsta domstolen
förklarar att den skiljedom som meddelades den 30 juni 2021 med rättelse
och tillägg av den 30 juli 2021 i Stockholms Handelskammares
Skiljedomsinstituts mål nr V 2018/098 inte är ogiltig i den del den avser
förhållandet mellan Republiken Polen och Peter Derendinger.
Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd beträffande fördelningen av
ansvaret för rättegångskostnaderna i hovrätten mellan Polen och Peter
Derendinger. Högsta domstolen ändrar hovrättens dom också i denna del
och befriar Polen från skyldigheten att ersätta Peter Derendinger för
[Page 3]
rättegångskostnad i hovrätten samt förpliktar Peter Derendinger att ersätta
Polen för dess rättegångskostnad där med 77 500 euro och 84 034,77 zloty
avseende ombudsarvode respektive mervärdesskatt enligt polsk
skattelagstiftning samt ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 december
2023.
Högsta domstolen förpliktar Peter Derendinger att till Polen betala
ersättning för rättegångskostnad här med 15 000 euro och 42 800 zloty
avseende ombudsarvode respektive polska statens eget arbete samt ränta
enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom.
Republiken Polen har yrkat att Högsta domstolen ska upprätthålla
skiljedomen i den del den avser förhållandet mellan Polen och Peter
Derendinger. Polen har vidare yrkat att Högsta domstolen ska befria Polen
från skyldigheten att ersätta Peter Derendingers rättegångskostnad i
hovrätten och i stället förplikta honom att ersätta Polen för dess
rättegångskostnad där.
Peter Derendinger har motsatt sig att hovrättens dom ändras.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta
domstolen.
Högsta domstolen har meddelat det prövningstillstånd som framgår av
punkten 4.
[Page 4]
1. Peter Derendinger och ytterligare fyra investerare påkallade med
stöd av energistadgefördraget (ECT)1 skiljeförfarande mot Polen. De övriga
investerarna var hemmahörande inom EU medan Peter Derendinger var
medborgare och bosatt i Schweiz. Investerarna yrkade skadestånd av Polen
på grund av att de via ett gemensamt ägt aktiebolag, Blue Gas Holding,
hade gjort investeringar i den polska energisektorn vilka hade blivit
värdelösa till följd av vissa ageranden av den polska staten. Skiljenämnden
ogillade investerarnas anspråk samt förpliktade dem att i förhållande till
Polen solidariskt stå för samtliga kostnader för förfarandet och att ersätta
Polen för en del av landets egna kostnader i processen.
2. ECT är en mellanstatlig överenskommelse vars syfte är att främja
samarbete inom energisektorn, bland annat genom skydd av utländska
investeringar. Ett antal länder såväl inom som utanför EU är parter till
fördraget. I händelse av tvist mellan en investerare och en fördragsslutande
stat får investeraren begära att tvisten ska lösas genom skiljeförfarande.
Investeraren kan då också välja att skiljeförfarandet ska genomföras enligt
Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts Skiljedomsregler.
Skiljedomen ska vara slutlig och bindande för parterna i skiljeförfarandet,
och de fördragsslutande staterna ska se till att det finns effektiva
mekanismer för verkställighet inom sina respektive territorier (artikel 26).
[Page 5]
3. Investerarna väckte talan i hovrätten och yrkade att skiljedomen
skulle förklaras ogiltig eftersom skiljeklausulen i energistadgefördraget
strider mot unionsrätten. Polen gjorde gällande bland annat att den del av
skiljedomen som avser Peter Derendinger inte träffas av ogiltighet eftersom
han inte är unionsmedborgare. Hovrätten har ogiltigförklarat skiljedomen i
dess helhet.
4. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd beträffande frågan
om skiljedomen är ogiltig enligt 33 § första stycket 2 lagen (1999:116) om
skiljeförfarande i den del den avser förhållandet mellan Polen och Peter
Derendinger. Frågan om prövningstillstånd beträffande fördelningen av
ansvaret för rättegångskostnaderna i hovrätten mellan dessa parter har
förklarats vilande. Högsta domstolen har beslutat att inte meddela
prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.
5. Prejudikatfrågan i målet är under vilka förutsättningar en skiljedom
ska förklaras ogiltig endast i en del.
6. I lagen om skiljeförfarande finns bestämmelser om skiljeförfaranden
med säte i Sverige. Lagen tillämpas även på sådana förfaranden som har
internationell anknytning (se 46 §). När en skiljedom har meddelats är den
som utgångspunkt slutlig och bindande och den kan inte överklagas. Den
kan däremot angripas på vissa andra sätt. Bestämmelser om verkställighet
av svenska skiljedomar finns i 3 kap. 15–18 §§ utsökningsbalken.
[Page 6]
7. Enligt 33 § lagen om skiljeförfarande är en skiljedom ogiltig, bland
annat om den eller det sätt på vilken den tillkommit är uppenbart oförenligt
med grunderna för rättsordningen i Sverige (ordre public). Den som vill
göra gällande att en skiljedom är ogiltig kan väcka en ogiltighetstalan vid
den hovrätt inom vars domkrets skiljeförfarandet har eller har haft sitt säte
(se 43 § första stycket). Ogiltigheten får göras gällande utan någon
tidsbegränsning och den ska beaktas oavsett om någon part har påtalat den.
Någon ändring av skiljedomen på annat sätt än att den helt eller delvis
förklaras vara ogiltig får inte ske.
8. Enligt EU-domstolens praxis är ECT:s bestämmelser om
skiljeförfarande inte tillämpliga på tvister mellan en fördragsslutande stat
som är medlem i EU och en investerare från en annan medlemsstat.
Bestämmelserna är dock tillämpliga i förhållande till tredjelandsinvesterare,
dvs. investerare från en fördragsslutande stat som inte är medlem i EU. (Jfr
EU-domstolens dom den 2 september 2021 i mål Komstroy, C-741/19,
EU:C:2021:655, p. 65 och 66.)
9. EU-domstolens praxis bygger främst på att medlemsstaterna inte ska
kunna undandra tvister som rör tillämpning av unionsrätten från unionens
domstolssystem. Högsta domstolen har bedömt att ett sådant undandragande
skulle strida mot processuell ordre public. (Se "Investeringsavtalet”
NJA 2022 s. 965 p. 55 och 56.)
10. Av detta följer att om en skiljedom tillkommit med stöd av en
skiljeklausul som enligt unionsrätten inte är tillämplig mellan parterna
träffas domen av ogiltighet enligt 33 § första stycket 2 lagen om
skiljeförfarande.
[Page 7]
11. Enligt 33 § andra stycket kan ogiltighet gälla viss del av en
skiljedom.
12. Som framgått är en skiljedom som utgångspunkt slutlig och
bindande. Ogiltighet bör därför inte anses föreligga i större utsträckning än
vad som är nödvändigt. Såvitt gäller skiljedomar som tillkommit med stöd
ECT följer detta även av artikel 26.8 där Sverige som fördragsslutande stat
har åtagit sig att upprätthålla effektiva mekanismer för erkännande och
verkställighet av sådana skiljedomar. Detta synsätt återspeglas också i New
York-konventionen2 – som den svenska lagstiftningen bygger på – och den
vilja som där uttrycks att skiljeavtal ska respekteras och att skiljedomar ska
erkännas och verkställas.
13. Mot den bakgrunden måste först prövas om ogiltighetsgrunden
träffar skiljedomen i dess helhet eller om det finns delar av domen som inte
berörs av det förhållande som föranleder ogiltighet. Det gäller också när en
skiljedom eller det sätt på vilket den tillkommit strider mot ordre public.
Även om denna ogiltighetsgrund många gånger träffar en skiljedom som
helhet kan ogiltighetsgrunden avse en viss del av domen, exempelvis en
särskild fråga eller en av flera parter, medan andra delar av skiljedomen inte
berörs av felet.
14. Kan det konstateras att en viss del av skiljedomen inte är berörd av
ogiltighetsgrunden måste domstolen bedöma om den delen kan särskiljas
från domen i övrigt. Det kan vara så att den del som vid den inledande
bedömningen inte kan anses berörd ändå har sådant samband med den
[Page 8]
ogiltiga delen att domen som helhet omfattas av ogiltigheten. De olika
delarna kan vara särskiljbara även när någon uppdelning inte har gjorts i
domslutet, om de olika delarna kan skiljas åt med stöd av vad som framgår
av skiljedomen i övrigt.
15. Bedömningen av om delarna kan särskiljas bör ske med beaktande
av den betydelse som en kvarstående del av skiljedomen skulle få för en
parts möjlighet att få en ny prövning av den del som skulle förklaras ogiltig.
Om den kvarstående delen på grund av res judicata skulle hindra en ny
prövning bör delarna inte anses som särskiljbara. Vid den bedömningen bör
som regel de allmänna svenska principerna om res judicata inom
civilprocessen tillämpas. Om det görs gällande att den nya prövningen
kommer att ske enligt en annan rättsordning än den svenska kan det dock
finnas skäl att beakta principerna om res judicata inom den rättsordningen.
16. Det kan även finnas andra skäl som medför att de olika delarna i
skiljedomen är så sammanlänkade att de av rättsliga och praktiska skäl inte
kan anses särskiljbara. En bedömning måste alltid – med beaktande av
utgångspunkten att ogiltighet inte ska anses föreligga i större utsträckning
än vad som är nödvändigt – göras utifrån vad som framgår av innehållet i
den enskilda skiljedomen.
17. Parterna i ett skiljeförfarande är, om annat inte avtalats, skyldiga att
solidariskt betala skälig ersättning till skiljemännen för deras arbete och
utlägg. Skiljemännen får i en slutlig skiljedom förplikta parterna att betala
ersättningen till dem jämte ränta. Motsvarande gäller enligt många
skiljedomsregler, exempelvis enligt Stockholms Handelskammares
Skiljedomsinstituts regler. En part eller en skiljeman får hos tingsrätten
ansöka om ändring av skiljedomen när det gäller ersättningen. (Jfr 37, 39
och 41 §§.)
[Page 9]
18. En talan enligt 33 § om att en skiljedom ska förklaras ogiltig omfattar
inte frågan om skiljemännens rätt till ersättning. Den senare frågan handläggs
alltså i en särskild ordning (se 41 §). Ett bifall till en ogiltighetstalan enligt
33 § påverkar därför inte den rätt som skiljemännen har att få ersättning från
parterna enligt ett beslut i skiljedomen.
19. På begäran av en part får skiljemännen, om inte annat avtalats,
förplikta motparten att betala ersättning för partens kostnader och bestämma
hur ersättningen till skiljemännen slutligt ska fördelas mellan parterna (se
42 §). Ett sådant beslut kan, men behöver inte, vara ogiltigt på samma
grunder som skiljedomen i övrigt.
20. Har en skiljedom förklarats ogiltig i sin helhet omfattar ogiltigheten
även vad som i skiljedomen förordnats om skyldighet att ersätta motpartens
kostnader och om den slutliga fördelningen mellan parterna av kostnaderna
för förfarandet.
21. Avser ogiltigheten endast en del av skiljedomen behöver domstolen
som regel ta ställning till i vilken mån beslut om fördelningen av kostnader
mellan parterna omfattas av ogiltighet. På motsvarande sätt som när det
gäller huvudsaken måste då en bedömning göras bland annat av om reglerna
om res judicata innebär att det eller de kvarstående kostnadsbesluten skulle
hindra en ny prövning av de frågor om kostnadsfördelning som omfattas av
ogiltighet.
22. Det är genom hovrättens dom fastslaget att skiljedomen är ogiltig
enligt 33 § första stycket 2 lagen om skiljeförfarande i den del den avser
förhållandet mellan Polen och de investerare som hör hemma inom EU,
eftersom den i dessa delar har meddelats i strid med unionsrätten.
[Page 10]
23. Grunden för ogiltigheten träffar inte förhållandet mellan Polen och
Peter Derendinger eftersom han är att betrakta som en tredjelandsinvesterare
(se p. 8). Att grunden för ogiltighet av skiljedomen i övrigt är att hänföra
till ordre public innebär inte att skiljedomen behöver vara ogiltig i sin helhet
(se p. 13).
24. I skiljedomen ogillades investerarnas skadeståndsanspråk. Någon
prövning av skadeståndsyrkandenas storlek skedde inte. Av skiljedomen
framgår att var och en av investerarna var parter i skiljeförfarandet och att
de förde sin talan grundat på investeringar som var och en av dem gjort i
Polen genom respektive investerares ägarandel i ett gemensamt ägt bolag;
det var inte fråga om en talan av bolaget. Även om investerarnas yrkanden
inte återges i skiljedomen anges deras ägarandelar tydligt i domen och
relateras också i vissa avseenden till investeringsprojekten. Det får mot den
bakgrunden anses framgå av skiljedomen att respektive investerare
framställde ett eget yrkande.
25. Sammantaget har det inte framkommit något som talar för att de
övriga investerarnas möjlighet att få till stånd en ny prövning avseende sina
anspråk mot Polen skulle påverkas av att skiljedomen står kvar i den del
som den avser förhållandet mellan Peter Derendinger och Polen. Den
sistnämnda delen av domen kan alltså särskiljas från övriga delar av den.
26. Det anförda leder till slutsatsen att skiljedomens ogiltighet inte ska
anses omfatta förhållandet mellan Peter Derendinger och Polen. Hovrättens
dom ska därför ändras i enlighet med detta.
27. Peter Derendinger ska enligt skiljedomen solidariskt med de övriga
investerarna dels ersätta Polen för en del av landets kostnader, dels slutligt
svara för ersättningen till skiljemännen. Det förhållandet att motsvarande
skyldighet för de övriga investerarnas del, genom hovrättens lagakraftvunna
dom, omfattas av ogiltighet utgör inte skäl att anse förordnandet i
[Page 11]
kostnadsdelen till någon del ogiltigt i förhållandet till Peter Derendinger.
Ändringen av hovrättens dom ska alltså avse både huvudsaken och
kostnadsdelen.
28. Vid denna utgång ska prövningstillstånd meddelas beträffande
fördelningen av ansvaret för rättegångskostnader i hovrätten och Polen ska
befrias från skyldigheten att ersätta Peter Derendingers kostnad där. I stället
ska Peter Derendinger såsom tappande part förpliktas att ersätta Polens
rättegångskostnad i hovrätten. Det av Polen yrkade beloppet framstår dock
inte som skäligt. Ersättningen ska därför jämkas på det sätt som framgår av
domslutet. Peter Derendinger ska vidare förpliktas att ersätta Polen för dess
rättegångskostnad i Högsta domstolen. Yrkandet är i denna del skäligt.
I avgörandet har deltagit justitieråden Petter Asp, Eric M. Runesson,
Christine Lager, Anders Perklev (referent) och Katrin Hollunger Wågnert.
Föredragande har varit justitiesekreteraren Dennis Andreev.