[Page 1]
| SVEA HOVRÄTT Avdelning 02 Rotel 020114 |
DOM 2024-12-23 Stockholm |
Mål nr T 2613-23 |
Kärande
Republiken Polen
Ul. Hoża 76/78
00-682 Warszawa
Polen
Ombud: Advokaterna Martin Wallin och André Mossberg
Advokatbyrån Wallin & Partners AB
Birger Jarlsgatan 27
111 45 Stockholm
Svarande
Mercuria Energy Group Limited, HE 145530
Simou Menardou 8
Ria Court 8
6515 Larnaca
Cypern
Ombud: Advokaterna Jakob Ragnwaldh, Robin Rylander, David Sandberg och
Mattias Arnesson samt biträdande juristen Anna Liliebäck
Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB
Box 1711
111 87 Stockholm
Ogiltighet av skiljedom
1. Hovrätten förklarar som ogiltig den i Stockholm meddelade skiljedomen av den
29 december 2022 i SCC:s mål V 2019/126.
2. Mercuria Energy Group Limited ska ersätta Republiken Polen för rättegångs-
kostnader i hovrätten med 77 750 EUR och 2 800 kr, jämte ränta på beloppen enligt
6 § räntelagen från dagen för hovrättens dom till dess betalning sker. Av ersättningen
utgör 77 750 EUR ombudsarvode.
Dok. Id 2109301
| Postadress | Besöksadress | Telefon | Telefax | Expeditionstid |
| Box 2290 103 17 Stockholm |
Birger Jarls Torg 16 | 08-561 670 00 08-561 675 00 E-post: [email protected] www.svea.se |
måndag - fredag 08:00-16:30 |
[Page 2]
Republiken Polen (Polen) är medlemsstat i Europeiska unionen (EU). Mercuria Energy
Group Limited (Mercuria) är ett multinationellt energi- och råvaruhandelsföretag
registrerat i Republiken Cypern (Cypern). Även Cypern är medlemsstat i EU. Polen,
Cypern och EU har alla undertecknat och ratificerat Energistadgefördraget (EGT L 69,
9.3.1998).
År 2004 förvärvade Mercuria aktierna i det polska aktiebolaget J&S Energy SA (JSE).
JSE:s affärsverksamhet var huvudsakligen import och handel av petroleumprodukter.
Skiljeförfarandet har sin bakgrund i ett beslut av Agencja Rezerw Materialowych
(myndigheten) år 2008 varigenom JSE ålades att betala en straffavgift. Straffavgiften
upphävdes av polsk förvaltningsdomstol. Myndigheten återbetalade det belopp JSE
hade betalat i straffavgift. JSE ansåg sig ha rättsligt stöd för att myndigheten också
skulle betala ränta på straffavgiften. Myndigheten delade inte den uppfattning och
meddelade JSE att den inte avsåg att betala någon ränta. JSE inledde därefter rättsliga
förfaranden inför polsk domstol för att få ut räntebeloppet men hade inte framgång.
Den 12 september 2019 påkallade Mercuria skiljeförfarande mot Polen vid Stockholms
Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC), enligt artikel 26 i energistadgefördraget,
och de s.k. SCC-reglerna. Som grund för talan åberopade Mercuria att Polen hade
brutit mot sina förpliktelser enligt energistadgefördraget. Sätet för skiljeförfarandet var
Stockholm.
Den 29 december 2022 meddelades skiljedomen. Genom skiljedomen ogillades Polens
invändning om skiljenämndens bristande behörighet att befatta sig med tvisten med
hänvisning till unionsrätten. Skiljenämnden fann vidare att Polen hade brutit mot sina
förpliktelser enligt bestämmelsen i artikel 10.1 och 10.12 energistadgefördraget. Polen
förpliktigades att betala skadestånd och ersättning för Mercurias kostnader,
innefattande kostnaderna för skiljeförfarandet.
[Page 3]
Hovrätten har den 6 mars 2023, efter yrkande av Polen, beslutat att fortsatt
verkställighet av den mellan parterna meddelade skiljedomen tills vidare inte får ske.
Polen har yrkat att hovrätten ska ogiltigförklara skiljedomen i dess helhet.
Mercuria har motsatt sig Polens yrkande.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.
Målet har, med parternas samtycke, avgjorts utan huvudförhandling.
Skiljedomen ska ogiltigförklaras i sin helhet i enlighet med 33 § första stycket 1 lagen
(1999:116) om skiljeförfarande (skiljeförfarandelagen) alternativt enligt 33 § första
stycket 2 skiljeförfarandelagen.
Genom EU-domstolens praxis har det klarlagts att artikel 26 energistadgefördraget inte
är tillämplig på en tvist mellan en medlemsstat, såsom Polen, och en investerare från
en annan medlemsstat, såsom Mercuria, angående en investering som Mercuria gjort i
Polen. Något skiljeavtal har därför aldrig kunnat uppstå mellan Polen och Mercuria
med artikel 26 som grund.
Det som EU-domstolen gett uttryck för i sina avgöranden innebär att parterna varken i
förväg eller i efterhand kunnat enas om att de aktuella frågorna ska lösas genom
skiljeförfarande. Det föreligger ett indispositivt processhinder. Principen om unions-
rättens företräde och effektiva genomslag medför att det hinder som EU-domstolen
[Page 4]
ställt upp är att jämställa med ett hinder enligt svensk lag i den mening som avses i
33 § första stycket 1 skiljeförfarandelagen.
Vidare får en skiljedom som meddelats med stöd av en sådan klausul som den i artikel
26 energistadgefördraget anses ha tillkommit på ett rättsstridigt sätt. Detta eftersom
klausulen är oförenlig med de grundläggande bestämmelser och principer som reglerar
rättsordningen i unionen och därmed också i Sverige. Ett upprätthållande av
skiljedomen skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i
Sverige. Skiljedomen ska således under alla förhållanden förklaras ogiltig enligt 33 §
första stycket 2 skiljeförfarandelagen.
Skiljedomen innefattar inte en prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får
prövas av skiljemän.
Tvisten mellan Polen och Mercuria avsåg frågan om Polen brutit mot sina förpliktelser
enligt energistadgefördraget och därmed var skyldigt att utge ersättning till Mercuria.
De i skiljedomen prövade frågorna är förlikningsbara och således skiljedomsmässiga.
Vad EU-domstolen genom sina domar av den 6 mars 2018, Achmea, C-284/16,
EU:C:2018:158 och den 2 september 2021, Komstroy, C-741/19, EU:C:2021:655 har
ansett strida mot unionsrätten är inte att någon viss fråga avgörs genom skilje-
förfarande, utan att två EU-medlemsstater samtycker till att undandra tvister som kan
röra tolkningen eller tillämpningen av unionsrätt från de nationella domstolarna, och
därmed från möjligheten att begära förhandsavgörande. En skiljeklausul i ett EU-
internt investeringsavtal skulle vara förenlig med unionsrätten, om den gav parterna i
tvisten möjlighet till materiell överprövning i nationell domstol. Det finns således i och
för sig inget hinder mot att tvister under EU-interna investeringsavtal avgörs genom
skiljeförfarande. EU-domstolens slutsatser i Achmea och Komstroy samt domstolens
[Page 5]
dom av den 26 oktober 2021, PL Holdings, C-109/20, EU:C:2021:875 är alltså inte
relaterade till tvistefrågorna, utan bygger på partsställningen i skiljeförfarandet.
Vidare är varken skiljedomen eller det sätt på vilken den tillkommit uppenbart
oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige.
Tolkad enligt folkrätten är artikel 26 energistadgefördraget tillämplig på EU-interna
förhållanden. Energistadgefördraget är en internationell traktat som ska tolkas och
tillämpas i enlighet med Wienkonventionens bestämmelser. Att artikel 26 är tillämplig
på tvisten och att det har funnits ett anbud om skiljeförfarande från Polen till Mercuria
följer direkt av bestämmelsens ordalydelse. Energistadgefördragets förarbeten utvisar
vidare tydligt att de fördragsslutande parterna var medvetna om att traktaten skulle bli
tillämplig i EU-interna förhållanden, och att de fördragsslutande parterna enades om
att inte införa någon bestämmelse i traktaten som undantar sådana EU-interna för-
hållanden från fördragets tillämpningsområde.
Att EU:s institutioner är bundna av internationella avtal som EU ingår följer inte bara
av folkrätten, utan även av artikel 216.2 Fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (FEUF). Likaså följer det av artikel 3.5 Fördraget om Europeiska
unionen (FEU) att EU ska bidra till efterlevnad av internationell rätt. EU-domstolen
har i sin praxis bekräftat att EU är skyldigt att utöva sin befogenhet med beaktande av
internationell rätt i dess helhet, innefattande bland annat bestämmelserna i de
internationella avtal som EU är bundet av, och att bestämmelser i fördrag till vilka EU
är part ska tolkas i enlighet med Wienkonventionen.
I Komstroy uttalade sig EU-domstolen inte om tolkningen av artikel 26 energistadge-
fördraget enligt folkrätten och Wienkonventionen. I stället uttalade sig domstolen
endast om hur bestämmelsen ska tolkas i sin egenskap av unionsrättsakt. En EU-
konform tolkning saknar helt relevans på det folkrättsliga planet. Tolkningen av artikel
26 i Komstroy är således inte bindande för hovrätten när den tolkar bestämmelsen i
egenskap av traktatsbestämmelse.
[Page 6]
Bedömningen av om sättet på vilket skiljedomen tillkom strider mot ordre public
måste göras i ljuset av att energistadgefördraget är en traktat som ska tolkas enligt
folkrätten, och i ljuset av de unionsrättsliga principer som redogjorts för ovan. En
tolkning av artikel 26 energistadgefördraget i enlighet med folkrätten kan därför inte
strida mot unionsrättslig ordre public. Unionsrätten kräver inte heller att nationella
domstolar tolkar nationell rätt – och således inte heller internationell rätt – contra
legem, för att komma fram till ett EU-konformt resultat.
Att unionsrättens autonomi skulle undergrävas av att unionsrätt tolkas och tillämpas
enbart i egenskap av en traktat till vilken EU är part motsägs av tidigare praxis från
EU-domstolen. När en skiljenämnd tillämpar energistadgefördraget som tillämplig rätt
i ett skiljeförfarande under traktaten, tillämpas inte fördraget i egenskap av
unionsrättsakt, utan i egenskap av folkrättslig traktat. En skiljenämnd som
konstituerats under energistadgefördraget tolkar eller tillämpar inte heller några andra
unionsrättsliga bestämmelser när den avgör tvisten. Unionsrätt kan således inte komma
att tolkas eller tillämpas i skiljeförfaranden under energistadgefördraget.
Ett ogiltigförklarande av skiljedomen skulle innebära en allvarlig och otvetydig
kränkning av Mercurias rätt till egendomsskydd enligt artikel 1 i det första tilläggs-
protokollet till Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), både
självständigt och i förening med Mercurias rätt till ett effektivt rättsmedel i artikel 13
Europakonventionen. Hovrätten ska därför underlåta att tillämpa EU-domstolens
tolkning av artikel 26 energistadgefördraget och unionsrätten, såsom den kommit till
uttryck i Komstroy, om tolkningen skulle medföra att skiljedomen ska ogiltigförklaras.
Genom skiljedomen fastställde skiljenämnden Mercurias skadeståndsfordran mot
Polen, till följd av Polens brott mot energistadgefördraget. Skiljedomen är slutlig och
bindande enligt såväl svensk rätt som folkrätten. Skiljedomen utgör egendom i den
[Page 7]
mening som avses i artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.
Ett ogiltigförklarande av skiljedomen skulle således utgöra ett ingrepp i Mercurias
egendomsskydd.
De unionsrättsliga intressen som Polen gör gällande till grund för en ogiltigförklaring
av skiljedomen äventyras inte om skiljedomen upprätthålls eftersom unionsrätten inte
var tillämplig rätt i skiljeförfarandet. Ett ogiltigförklarande vore därför inte ägnat att
tillgodose de allmänna intressen som ligger till grund för Polens ogiltighetsyrkande.
Dessa intressen kan således inte rättfärdiga ett ingrepp i egendomsskyddet i det här
fallet.
Även om hovrätten skulle bedöma att skiljedomens upprätthållande riskerar att på
något vis påverka unionsrättens enhetliga tolkning eller funktionsfördelning negativt,
skulle en ogiltigförklaring på denna grund inte vara proportionerlig. Den skada som
Mercuria skulle drabbas av om skiljedomen ogiltigförklarades vore så allvarlig att en
sådan åtgärd varken vore berättigad eller proportionerlig.
Polska domstolar har vid sex olika tillfällen slagit fast att ränta ska utgå på hela det
belopp JSA erlade, enligt polsk rätt. Den polska högsta förvaltningsdomstolen har i två
av dessa domar tydligt angivit att JSE är berättigat till ränteersättningen. Polska
myndigheter har handlat i strid med grundläggande rättsstatliga principer om att domar
är slutgiltiga och lojalt ska efterlevas, genom att under 14 års tid obstruera och vägra
betala skulden till Mercurias dotterbolag JSE. Detta agerande har uteslutit andra
möjligheter för Mercuria att få ersättning, än genom skiljedomen. Om skiljedomen
ogiltigförklaras skulle Mercuria därmed gå miste om hela den i skiljedomen fastställda
ersättningen.
Skiljeförfarandet har varit det enda effektiva rättsmedel som har funnits, och finns, för
Mercuria och JSE, för att få de polska förvaltningsmyndigheternas obstruktion prövad
och utfå ersättning för den uteblivna ränteersättningen. En ogiltigförklaring av
skiljedomen skulle därmed direkt medföra att Mercuria lämnas utan tillgång till ett
effektivt rättsmedel.
[Page 8]
Någon tilltro kan inte fästas vid Polens påståenden om JSE:s och Mercurias tillgång till
effektiva rättsmedel i Polen, innefattande civilrättsliga rättsmedel. JSE:s rätt till ränte-
ersättning är en fråga som ska hanteras genom tillämpning av den polska Tax
Ordinance i förvaltningsrättsliga förfaranden, inte med tillämpning av civilrättsliga
bestämmelser eller genom ett civilrättsligt förfarande. En skadeståndstalan grundad på
undanröjandet av 2008 års beslut att påföra JSE straffavgiften skulle inte utgöra ett
effektivt rättsmedel. Den skulle nämligen inte avse JSE:s egentliga klagomål, dvs. de
polska myndigheternas vägran att betala lagstadgad ränteersättning enligt Tax
Ordinance. En talan om ersättning baserad på Europakonventionen i Polen vore inte
heller ett effektivt rättsmedel för att utkräva JSE:s räntefordran.
Därutöver skulle ett ogiltigförklarande av skiljedomen med hänvisning till EU-
domstolens avgörande i Komstroy utgöra en ändring av innehållet i
energistadgefördraget med retroaktiv effekt, varigenom Mercuria skulle fråntas sin rätt
till ersättning. En sådan retroaktiv åtgärd kräver ett särskilt rättfärdigande och höjer
kraven för vilka åtgärder som kan anses vara proportionerliga. I förevarande fall
föreligger inga omständigheter som särskilt rättfärdigar ett ogiltigförklarande av
skiljedomen.
Mercuria har framfört ett allvarligt och underbyggt klagomål om att ett
ogiltigförklarande av skiljedomen skulle utgöra en kränkning av rättighetsskyddet i
Europakonventionen. Hovrätten kan således inte underlåta att bedöma den frågan med
hänvisning till att den tillämpar unionsrätt, utan har att bedöma huruvida det vore
oproportionerligt att ogiltigförklara skiljedomen.
[Page 9]
Det saknas förutsättningar att upprätthålla skiljedomen med hänvisning till Mercurias
rättighetsskydd enligt Europakonventionen.
EU-domstolen har i Achmea, PL Holdings och Komstroy gjort en proportionalitets-
bedömning och funnit att enskilda investerares intresse av att meddelade skiljedomar
upprätthålls får stå tillbaka. EU-domstolens uttalanden är tillämpliga även i
förevarande mål.
Skiljeförfarandet enligt energistadgefördraget mellan Mercuria och Polen har inte
utgjort ett effektivt rättsmedel för Mercuria att ta till vara sin rätt. En ogiltigförklaring
av skiljedomen innebär överhuvudtaget inte ett ingrepp Mercurias egendom i
Europakonventionens mening. Ett ogiltigförklarande är under alla förhållanden rätt-
färdigat och proportionerligt, och därmed godtagbar enligt Europakonventionen.
Det förhållandet att nationell rätt ger utrymme för ogiltigförklaring av skiljedomar är
ett fullkomligt naturligt och i sig proportionerligt (och därmed konventionsrättsligt
tillåtet) inslag i en modern rättsstat. Att en enskild part i det konkreta fallet till följd av
en ogiltigförklaring går miste om en exekutionstitel medför inte att ogiltigförklaringen
är orättfärdig eller oproportionerlig.
Mercurias påstående att en ogiltigförklaring av skiljedomen inte är ägnad att tillgodose
de allmänna intressen som det hänvisats till är grundlöst. I själva verket står
utomordentligt starka allmänna intressen på spel.
Polska myndigheter har agerat med vederbörlig omsorg i förhållande till Mercuria vid
hanteringen av ärendet. Mercuria har inte uttömt de rättsmedel som finns tillgängliga i
polsk civilrättslig lagstiftning. Polsk rätt ger fullgoda möjligheter att på civilrättslig
[Page 10]
väg föra talan om skadestånd på grund av myndighets underlåtenhet att följa ett
lagakraftvunnet beslut. Att en civilrättslig talan kunnat föras enligt polsk rätt och vid
polsk domstol om anspråket har därtill varit väl känt för JSE. Bolaget har vid flera
tillfällen väckt en civilrättsligt grundad skadeståndstalan mot den polska myndigheten
med anledning av ärendet. JSE har dock i samtliga fall återkallat sin talan och i stället
valt att påkalla skiljeförfarande enligt energistadgefördraget.
JSE och Mercuria har därtill varit, och är alltjämt, oförhindrade att föra en talan vid
domstol i Polen om skadeståndskrav mot staten med anledning av de framförda
påståendena om att bolagets rättighetsskydd inte tillgodosetts vid hanteringen av
bolagets anspråk på ersättning för ränta. Såväl en förvaltningsdomstol som en
civildomstol har därtill behörighet att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen
som därmed beroende på omständigheterna i det enskilda fallet skulle kunna få tillfälle
att göra vägledande uttalanden i anslutning till den praxis som redan finns.
EU-fördragen blev gällande i förhållande till Polen långt före uppkomsten av tvisten
mellan parterna. Sedan dess har skiljeklausulen i energistadgefördraget inte varit
gällande i förhållandet mellan Polen och Mercurias hemviststat Cypern, dock att detta
klarlagts först i senare rättspraxis. Att en ogiltighet av det slaget kan göras gällande
retroaktivt är typiskt för ogiltighetssituationer. EU-domstolen har uttryckligen prövat
och avfärdat en snarlik retroaktivitetsinvändning framförd av investeraren i PL
Holdings.
Parterna har åberopat skriftlig bevisning.
[Page 11]
Polen har yrkat att skiljedomen ska ogiltigförklaras i sin helhet, i första hand enligt
33 § första stycket 1 skiljeförfarandelagen eller i andra hand andra punkten i samma
lag. Enligt den förra punkten ska en skiljedom ogiltigförklaras om den innefattar
prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän. En
ogiltigförklaring enligt den senare punkten förutsätter att skiljedomen eller det sätt på
vilket den tillkommit är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i
Sverige.
Hovrätten prövar först om EU-domstolens avgöranden i Achmea, Komstroy och PL
Holdings medför att skiljedomen är ogiltig på grund av att det sätt på vilket den
tillkommit är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige (jfr
NJA 2022 s. 965).
EU-domstolen har i de tre förhandsavgörandena Achmea, Komstroy och PL Holdings
uttalat sig om skiljeklausuler i internationella investeringsskyddsavtal, som ingåtts av
två eller flera medlemsstater i EU, och avtalens förenlighet med unionsrätten.
I Achmea gällde frågan en skiljeklausul i ett investeringsskyddsavtal mellan två
medlemsstater. Med hänvisning till att förfarandet med förhandsavgörande utgör
kärnan i det unionsrättsliga domstolssystemet konstaterade EU-domstolen, att skilje-
nämnden kunde komma att tolka och tillämpa unionsrätten men att skiljenämnden inte
utgjorde en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF som kunde begära
förhandsavgörande, samt att den behöriga nationella domstolen endast fick göra den
begränsade prövning som följer av nationell rätt (se Achmea, punkterna 37–53).
EU-domstolen uttalade vidare att de aktuella medlemsstaterna genom att ingå ett
bilateralt avtal upprättat en mekanism för att lösa tvister mellan en investerare och en
[Page 12]
medlemsstat som kan innebära att dessa tvister avgörs på ett sätt som inte säkerställer
unionsrättens fulla verkan. Enligt EU-domstolen var den aktuella skiljeklausulen i
avtalet inte förenlig med principen om lojalt samarbete och undergrävde därmed
unionsrättens autonomi (se Achmea, punkterna 56–59).
I Komstroy uttalade sig EU-domstolen, bl.a. med hänvisning till sina uttalanden i
Achmea, om skiljeklausulen i artikel 26.2. c) energistadgefördraget. EU-domstolen
erinrade om att ett internationellt avtal, enligt domstolens fasta praxis, inte får inkräkta
på den befogenhetsordning som slagits fast i fördragen och därmed på autonomin hos
unionens rättsordning. Domstolen konstaterade också att eftersom energistadgeför-
draget är en unionsrättsakt har en sådan skiljedomstol som avses i artikel 26.6 att tolka
och till och med tillämpa unionsrätten. (Se Komstroy, p. 42, 49 och 50.)
Därefter prövade EU-domstolen, med hänvisning till sina uttalanden i Achmea, dels
om den aktuella skiljedomstolen utgjorde en del av domstolssystemet i Frankrike, dels
om en skiljedom från en sådan skiljedomstol var underkastad en kontroll av en dom-
stol som kan säkerställa att unionsrätten iakttas fullt ut och eventuellt begära förhands-
avgörande från EU-domstolen (se Komstroy, p. 51– 60 med däri gjorda hänvisningar
till Achmea). Dessa frågor besvarades nekande.
Mot denna bakgrund uttalade EU-domstolen att artikel 26.2. c) energistadgefördraget
ska tolkas så att den inte är tillämplig på tvister mellan en medlemsstat och en
investerare från en annan medlemsstat angående en investering som investeraren gjort i
den förstnämnda medlemsstaten (Komstroy, p. 66).
I det efterföljande avgörandet PL Holdings har EU-domstolen förtydligat att frågan
huruvida ett skiljeorgans behörighet är giltig i de nu aktuella fallen inte kan vara
beroende av hur parterna i tvisten agerar (jfr PL Holdings, p. 51–56). Av PL Holdings
följer också att skiljeklausuler som har sin grund i internationella investeringsskydds-
avtal mellan medlemsstater strider mot några av de mest grundläggande unionsrättsliga
principerna i EU-fördragen, såsom principerna om ömsesidigt förtroende mellan med-
lemsstaterna, lojalt samarbete och unionsrättens autonomi (se t.ex. PL Holdings, p. 46
med däri gjord hänvisning till Achmea).
[Page 13]
Högsta domstolen har i NJA 2022 s. 965 uttalat att de nämnda förhandsavgörandena av
EU-domstolen framför allt rör frågan huruvida medlemsstaterna har möjlighet att
undandra tvister rörande myndigheters tillämpning av unionsrätten från unionens
domstolssystem. Det är alltså fråga om grundläggande rättsprinciper av
procedurmässig art. En sådan skiljedom mellan en medlemsstat och en investerare från
en annan medlemsstat, som har meddelats med stöd av en skiljeklausul i ett
internationellt investeringsavtal, får anses ha tillkommit på ett rättsstridigt sätt,
eftersom den är oförenlig med de grundläggande bestämmelser och principer som
reglerar rättsordningen i unionen och därmed också i Sverige. (Se punkterna 55, 59 och
60 i Högsta domstolens avgörande.)
Den nu aktuella skiljedomen har meddelats i en investeringstvist mellan en
medlemsstat och en investerare från en annan medlemsstat med stöd av artikel 26 i
energistadgefördraget. Ett upprätthållande av skiljedomen skulle därmed vara
uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige. Det innebär att
skiljedomen är ogiltig enligt 33 § första stycket 2 skiljeförfarandelagen. Vid denna
bedömning saknas det skäl att pröva övriga ogiltighetsgrunder.
Mercuria har anfört att ett ogiltigförklarande av skiljedomen skulle innebära en
allvarlig och otvetydig kränkning av bolagets rätt till egendomsskydd enligt artikel 1 i
det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen, både självständigt och i förening
med bolagets rätt till ett effektivt rättsmedel i artikel 13 Europakonventionen. Mercuria
har också anfört att hovrätten därför ska underlåta att tillämpa EU-domstolens tolkning
av artikel 26 energistadgefördraget och unionsrätten, såsom den kommit till uttryck i
Achmea, Komstroy och PL Holdings.
Principen om unionsrättens företräde framför nationell rätt innebär att svenska
domstolar och myndigheter är förhindrade att tolka en bestämmelse som har beslutats
på unionsnivå på ett sätt som ändrar dess innehåll eller effekt. Detta innebär att den
nationella domstolen inte kan avvika från EU-domstolens tolkning även om den skulle
[Page 14]
göra en annan bedömning av rättsläget, i vart fall så länge tolkningen ligger inom det
område där beslutanderätten har överlåtits (jfr 10 kap. 6 § RF).
Sverige har emellertid även en folkrättslig förpliktelse att se till att enskildas rättigheter
enligt Europakonventionen inte kränks i det enskilda fallet vid en konflikt med en EU-
rättslig reglering. Av Europadomstolens rättspraxis framgår att de nationella
domstolarna har att utgå från en presumtion med innebörd att de unionsbestämmelser
som har tolkats i ett förhandsavgörande är förenliga med Europakonventionen. Om en
allvarlig och underbyggd invändning om att skyddet för en konventionsrättighet varit
uppenbart bristfällig, och om denna situation inte kan avhjälpas genom unionsrätten,
kan en medlemsstat emellertid inte avstå från att pröva denna anmärkning enbart av det
skälet att unionsrätt tillämpas (se t.ex. Bosphorus Hava Yolları Turizm ve Ticaret
Anonim Şirketi v. Ireland [GC], no. 45036/98, § 165, ECHR 2005-VI och Avotiņš v.
Latvia [GC], no. 17502/07, § 116, 23 May 2016).
Det innebär att en svensk domstol kan frångå vad som följer av EU-domstolens
tolkning av en unionsbestämmelse bara om tillämpningen i det särskilda fallet skulle
utgöra en allvarlig och otvetydig kränkning av en enskilds rättigheter enligt
Europakonventionen ( jfr NJA 2014 s. 79).
Högsta domstolen har i NJA 2022 s. 965 anfört att en ogiltigförklaring av en skiljedom
i en EU-intern investeringstvist inte i sig innebär att parterna berövas rätten till
prövning i domstol eller rätten till en rättvis rättegång. Vidare har Högsta domstolen
framhållit, med hänvisning till EU-domstolens avgörande i PL Holdings, att i den mån
ett nationellt rättssystemet lider av sådana brister i rättssäkerhetshänseende som hade
påståtts i det målet, var det en fråga för det nationella domstolsväsendet, i
förekommande fall i samarbete med EU-domstolen (jfr PL Holdings p. 68).
Hovrätten anser att det i förevarande fall inte finns skäl att frångå EU-domstolens
tolkning i de tre förhandsavgörandena Achmea, Komstroy och PL Holdings. Det som
Mercuria gjort gällande avseende att en ogiltigförklaring av skiljedomen skulle strida
mot Europakonventionen påverkar alltså inte hovrättens slutsatser ovan. Skiljedomen
ska således förklaras ogiltig.
[Page 15]
Polen har fått fullt bifall till sin talan. Mercuria har gjort gällande att Polen även vid
denna utgång ska ersätta bolaget för dess rättegångskostnad eller att parterna i vart fall
ska stå sina egna rättegångskostnader. En part som tappar målet ska, som huvudregel,
ersätta motparten för rättegångskostnader (18 kap. 1 § rättegångsbalken). Det finns inte
skäl att frångå huvudregeln i detta fall, utan Mercuria ska ersätta Polen för
rättegångskostnader.
Mercuria har vitsordat yrkade belopp som skäliga i och för sig. Mercuria ska därmed
ersätta Polen för dess rättegångskostnad på det sätt som framgår av domslutet.
Hovrätten förklarar genom denna dom skiljedomen ogiltig. Därmed faller hovrättens
tidigare beslut om inhibition.
Enligt 43 § andra stycket skiljeförfarandelagen får hovrättens dom överklagas bara om
hovrätten anser det vara av vikt för ledningen av rättstillämpningen att ett
överklagande prövas av Högsta domstolen. Hovrätten anser att det inte finns skäl att
tillåta att avgörandet överklagas.
Hovrättens dom får inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Amina Lundqvist samt hovrättsråden Eva
Edwardsson, referent, och Carin Häckter.