[Page 1]
| NACKA TINGSRÄTT | Sid 1 (15) |
| Aktbilaga 149 | |
| PROTOKOLL | Ärende nr |
| 2019-01-23 | Ä 2550-17 |
| Handläggning i | |
| Nacka |
Handläggning i parternas utevaro
RÄTTEN
Lagmannen Cecilia Klerbro samt rådmännen Mats Åhrling och Olof Roos (referent)
PROTOKOLLFÖRARE
Referenten, biträdd av beredningsjuristen Anna Nordenskjöld
PARTER
Klagande
1. Ioan Micula, 19570408-1677
Transilvania Str. Teatrului No 1-2 Box 306
3700 Oradea
Rumänien
2. S.C Multipack S.R.L
3. S.C European S.A
4. S.C Starmill S.R.L
Adress hos ombud för 2-4
Ombud för 1–4: advokaterna Jakob Ragnwaldh, Fredrik Andersson och
Aron Skogman
Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB
Box 1711
111 87 Stockholm
Ombud för 1-4: advokaten Kaj Hobér
Säves väg 36
752 63 Uppsala
5. Viorel Micula, 19570408-1578
Colinelor 48
3700 Dradea
Rumänien
Ombud för 5: advokaterna Jesper Tiberg och Karin Ljungman
Advokatfirman Lindahl KB
Box 1065
101 39 Stockholm
Dok.Id 574623
| Postadress | Besöksadress | Telefon | Expeditionstid |
| Box 69 | Sicklastråket 1 | 08-561 656 20 | måndag - fredag |
| 131 07 Nacka | E-post: [email protected] | 08:00-16:30 | |
| www.nackatingsratt.domstol.se |
[Page 2]
Motpart
Rumänien genom Ministry of Public Finance
17 Apolodor Street
District 5
Bucharest
Rumänien
Ombud: advokaterna Per Nilsson och Isabel Ringsby
Flood Herslow Holme Advokatbyrå AB
Box 7615
103 94 Stockholm
ÖVRIGA
Europeiska kommissionen
Ombud: processföraren Knut Simonsson
SAKEN
Hinder mot verkställighet
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Kronofogdemyndighetens beslut den 16 mars 2017 i ärende nr U 25445-16/0103
BAKGRUND
I slutet av 1990-talet införde Rumänien olika investeringsincitament, till exempel
skattelättnader och tullbefrielser, som syftade till att öka investeringar i missgynnade
regioner i landet.
Den 29 maj 2002 träffade Sveriges och Rumäniens regeringar ett avtal om främjande
och ömsesidigt skydd av investeringar (SÖ 2003:2). Enligt avtalet skulle vardera
avtalsparten inom sitt respektive territorium främja investeringar gjorda av den andra
avtalspartens investerare. I avtalet angavs att tvister i sista hand skulle lösas genom
internationell skiljedom, vid bland annat Internationella centralorganet för biläggande
av investeringstvister (ICSID – International Centre for Settlement of Investment
Disputes) enligt 1965 års Washingtonkonvention.
Förhandlingar om Rumäniens tillträde till EU inleddes i februari 2000. I EU:s
gemensamma ståndpunkt, den 21 november 2001, konstaterades att de stödordningar
[Page 3]
som investeringsincitamenten innebar inte överensstämde med EU:s regelverk om
statligt stöd. Rumänien upphävde de flesta av berörda investeringsincitament den 31
augusti 2004.
Klagandena i ärendet, som hade gjort investeringar i Rumänien, väckte talan vid
skiljedomstol och begärde ersättning för sina skador till följd av att
investeringsincitamenten hade upphävts. Genom skiljedomstolens dom den 11
december 2013 förpliktades Rumänien att betala skadestånd till klagandena med
376 433 229 rumänska lei (motsvarande drygt 900 miljoner kr) jämte viss ränta.
I beslut den 30 mars 2015 (1470/2015) föreskrev EU-kommissionen (nedan
Kommissionen) att utbetalningar i enlighet med skiljedomen utgör statligt stöd i den
mening som avses i artikel 107.1 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
och att de dessutom är oförenliga med den inre marknaden. Kommissionen föreskrev
också att Rumänien inte får betala ut sådant oförenligt statligt stöd och ska återkräva
sådant oförenligt statligt stöd som redan har betalats ut. Kommissionens beslut har
överklagats och överklagandena handläggs av EU-tribunalen.
Klagandena har hos Kronofogdemyndigheten ansökt om verkställighet av skiljedomen
i Sverige. Genom det överklagade beslutet biföll Kronofogdemyndigheten Rumäniens
invändning om att det förelåg hinder mot den sökta verkställigheten.
YRKANDEN M.M.
Klagandena har begärt att tingsrätten med ändring av Kronofogdemyndighetens beslut
ska förklara att det inte föreligger hinder mot sökt verkställighet. Klagandena har även
begärt ersättning för rättegångskostnad.
Rumänien har bestritt ändring. Rumänien har vidare begärt att tingsrätten, för det fall
tingsrätten överväger att ändra Kronofogdemyndighetens beslut, inhämtar ett
förhandsavgörande från EU-domstolen, samt beslutar om vilandeförklaring av ärendet
till dess sådant avgörande inkommit. Slutligen har Rumänien begärt att tingsrätten, för
[Page 4]
det fall tingsrätten överväger att ändra det överklagade beslutet och inte anser det
nödvändigt att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen, beslutar att
vilandeförklara ärendet till dess att EU-tribunalens mål angående överklagandet av
Kommissionens beslut slutligt har avgjorts. Rumänien har begärt ersättning för
rättegångskostnad.
Kommissionen – som har rätt att yttra sig – har anfört att överklagandet bör avslås.
Tingsrätten har den 16 mars 2018 hållit sammanträde i ärendet varefter parterna och
Kommissionen beretts tillfälle att avge avslutande synpunkter.
Tingsrätten har den 13 december 2018 och 22 januari 2019 hållit enskild överläggning.
GRUNDER
Parterna samt Kommissionen har till grund för sina yrkanden och inställningar i
huvudsak och sammanfattningsvis anfört följande.
Klagandena
1) Sveriges skyldighet att verkställa skiljedomen, utan att någon prövning sker av
domen, vare sig formellt eller materiellt, följer av Sveriges folkrättsliga åtaganden.
Skyldigheten att verkställa skiljedomen stadgas i Washingtonkonventionen artikel 54. I
propositionen vid implementeringen, betonades följande.
[S]kiljedomen skall verkställas som en lagakraftvunnen dom av svensk
domstol. Någon prövning av skiljedomen avses inte få ske vare sig i
materiellt eller formellt hänseende. Detta konventionsåtagande, som
regleras i art. 54, gäller oberoende av om domen har meddelats i Sverige
eller i annat land (proposition 1966:146, sid. 11–12).
Regleringen utesluter alla möjligheter för svenska myndigheter och domstolar, dels att
pröva om verkställighet ska ske, dels att vid verkställigheten beakta alla former av
[Page 5]
formella eller materiella invändningar som framförs. Det innebär att även om det vid
verkställigheten av ett svenskt avgörande skulle ha varit möjligt att beakta EU-rättsliga
invändningar, får sådana omständigheter inte beaktas vid verkställigheten av en
skiljedom av nu aktuellt slag.
Därtill rör det sig inte om en reell regelkonflikt mellan EU-rätten och svensk rätt – i
form av Sveriges åtaganden enligt Washingtonkonventionen. I stället följer det av
artikel 351 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som gäller alla
internationella avtal, att EU-rätten accepterar att skiljedomen verkställs även om den
skulle stå i strid med EU:s statsstödsregler.
2) Skiljedomens rättskraft omfattar statsstödsinvändningen och rättskraften respekteras
av EU-rätten, även om EU-rätten skulle haft företräde framför Washington-
konventionen.
Skiljedomens rättskraft omfattar alla invändningar som framfördes, eller kunde ha
framförts, under förfarandet och innebär även att den rättsföljd som är knuten till
domen ska stå fast. Under förfarandet framförde Rumänien invändningen att ett
eventuellt skadestånd skulle utgöra ett otillåtet statsstöd. Även om EU-rätten, felaktigt,
skulle tillerkännas ett företräde framför Washingtonkonventionen, även om
skadeståndet rent faktiskt utgör ett otillåtet statsstöd eller även om domen skulle vara
materiellt felaktig, omfattas frågan således av domens rättskraft.
Rättskraftsinstitutet är centralt inom den internationella rätten och respekteras av EU-
rätten eftersom en annan ordning skulle skapa betydande osäkerhet. Detta även om det
skulle innebära en begränsning av EU-rättens fulla genomslag. Av samma skäl, samt
att de av motparten framförda undantagen inte är tillämpliga, kan Kommissionens
beslut, meddelat efter skiljedomsavgörandet, inte tillmätas betydelse i frågan om
skiljedomen ska verkställas.
[Page 6]
3) Bestämmelsen i 3 kap. 21 § utsökningsbalken är inte tillämplig vid verkställighet av
nu aktuellt slag.
Eftersom Kommissionens beslut enbart riktar sig mot Rumänien – och rör Rumäniens
skyldighet mot EU (tredje man) med anledning av beslutet – utgör det inte ett sådant
förhållande som rör parternas mellanhavanden. Bestämmelsen i utsökningsbalken tar
vidare sikte på materiella förhållanden i tiden efter domen. En tillämpning av
bestämmelsen skulle därtill dels, som ovan anförts, strida mot Sveriges åtaganden
enligt Washingtonkonventionen, dels strida mot den speciallagstiftning som inrättats
för aktuell verkställighet.
4) Det krävs inte något lagakraftbevis för verkställighet av skiljedomen och i vart fall
är ingivet äkthetsbevis att beakta som ett lagakraftbevis.
Skiljedomen är ett slutligt avgörande som omedelbart vinner laga kraft. Det är inte
heller möjligt att få ett lagakraftbevis eller en verkställighetsförklaring för en
ICSID-dom.
5) Rumänien har inte fullgjort förpliktelsen i skiljedomen.
Den bevislättnad som gäller för andra omständigheter enligt 3 kap. 21 § andra stycket
utsökningsbalken är inte tillämplig angående påstående om fullgörelse, som
uttryckligen ska bedömas enligt första stycket. Rumänien har genom,
verkställighetsåtgärder under 2015, betalat 40 miljoner rumänska lei av det utdömda
kapitalbeloppet.
Påstådd kvittning har inte ägt rum och har därtill förklarats ogiltig av rumänsk
appellationsdomstol. Först om den rumänska kassationsdomstolen, där målet ligger för
prövning, meddelar att en kvittning har ägt rum har Rumänien erlagt delbetalningen.
Enligt rumänsk rätt måste fordringarna vara av samma slag för att kvittning ska kunna
ske mot den ena partens vilja.
[Page 7]
Kontoöverföringarna, mellan olika statskontrollerade konton, har inte inneburit
betalning enligt rumänsk rätt. Under 2015 öppnades ett statskontrollerat konto i
klagandens namn till vilket det överfördes 473 miljoner rumänska lei. Efter
Kommissionens beslut om att skadeståndet skulle anses utgöra ett otillåtet statsstöd
fördes emellertid medlen över till ett annat statskontrollerat konto, utan att klagandena
däremellan hade fått tillgång till medlen.
Överföringen om 101 000 rumänska lei till en exekutor har inte inneburit betalning
eftersom medlen aldrig har betalats ut till klagandena.
6) Pågående verkställighetsförfarande i andra jurisdiktioner utgör inte hinder mot sökt
verkställighet.
7) Det är inte möjligt att vilandeförklara ärendet.
Av lag (1966:735) om erkännande och verkställighet av skiljedomar i vissa
internationella investeringstvister framgår att det enda undantaget, från att omedelbart
verkställa skiljedomen, är om uppskov beslutas. Något sådant uppskov har inte
meddelats. Det saknas dessutom stöd för att meddela ett sådant uppskov. Det skulle
således strida mot tillämplig speciallagstiftning att vilandeförklara ärendet.
8) Eftersom klagandena har orsakats onödiga kostnader på grund av Rumäniens
processföring ska Rumänien, oavsett utgången i ärendet, förpliktigas att ersätta
klagandena för deras rättegångskostnader med sammanlagt 150 000 kr.
Kort innan tingsrättens sammanträde inkom Rumänien med yttrande, inte bara över det
yttrande med bilagor som Rumänien var förelagd att yttra sig över, utan som ett
fullständigt svar på klagandenas yttrande av den 15 december 2017. Rumäniens
agerande förorsakade att klagandena fick ställa in sitt planerade slutanförande och att
det krävdes ytterligare skriftväxling i ärendet. Hade Rumänien i stället aviserat att
staten avsåg att ge in ett yttrande avseende helt andra frågor än de som omfattades av
[Page 8]
rättens föreläggande hade det varit möjligt att ställa in sammanträdet eller för
klagandena att avvakta med att lägga tid på att sammanfatta målet och sina argument i
ett manus baserat på Rumäniens talan, såsom den hade formulerats innan dess.
Rumänien
1) Kommissionens beslut i sig – men även EU-rättens regler om otillåtet statsstöd –
utgör hinder mot att verkställa aktuellt avgörande.
Enligt Washingtonkonventionen ska Sverige verkställa en ICSID-dom som en
lagakraftvunnen svensk dom. Det innebär att domen varken ska tillerkännas en bättre
eller sämre ställning än en inhemsk svensk dom. Under liknande förutsättningar hade
Kommissionens beslut i sig – men även EU-rättens regler om otillåtet statsstöd –
utgjort hinder mot att verkställa ett svenskt avgörande. Den omständigheten att
skiljedomen inte ska prövas vare sig i formellt eller materiellt hänseende innebär
närmast att den inte ska underkastas en prövning likt den som sker av utländska
avgöranden i ett exekvaturförfarande.
Kommissionen – som har exklusiv rätt att bedöma detta – har slagit fast att betalning
till följd av skiljedomen är att betrakta som otillåtet statsstöd. Kommissionens beslut är
därmed direkt bindande för Rumänien. Enligt artikel 4.3 i Fördraget om Europeiska
unionen gäller principen om lojalt samarbete och Sverige har därmed en skyldighet att
inte omöjliggöra för Rumänien att uppfylla sina skyldigheter. Kravet på lojalt
samarbete gäller även gentemot Kommissionen. Lojalitetsplikten hindrar därmed
Sverige också från att meddela beslut som riskerar att underminera Kommissionens
beslut.
Skulle tingsrätten ändå anse att verkställigheten inte hindras av Kommissionens beslut
föreligger en skyldighet för domstolen att självständigt pröva om förfarandet står i strid
mot reglerna om otillåtet statsstöd enligt artikel 107 i Fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt. I Sverige har EU-rätten företräde framför
[Page 9]
Washingtonkonventionen och svensk domstol har att upprätthålla EU-rätten och verka
för dess effektiva genomslag.
Artikel 351 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är inte tillämplig när det
gäller förpliktelser mellan två medlemsstater. Ett tredjelands rättigheter aktualiseras
inte heller vid verkställigheten av en ICSID-dom mellan Rumänien och svenska
investerare.
2) Genom skiljedomsavgörandet har det inte skett något rättskraftigt avgörande
huruvida betalning – i enlighet med ICSID-domen – skulle utgöra ett otillåtet statsstöd
och, om så skulle vara fallet, får principen om res judicata ge vika för reglerna om
otillåtet statsstöd.
En ICSID-dom kan inte få rättskraft i frågor om otillåtet statsstöd eftersom en sådan
prövning ligger utanför skiljenämndens kompetens. Skiljenämnden har enbart dömt
över avslutandet av incitamentsprogrammet och uttryckligen avstått från att ta ställning
till frågan om huruvida betalning enligt domen skulle komma att utgöra otillåtet
statsstöd.
Om ett avgörande skulle tillerkännas rättskraft enligt inhemska regler får det inte heller
hindra ett effektivt genomslag av EU:s statsstödsregler. Det åligger därför de inhemska
domstolarna att underlåta att tillämpa processuella regler som eventuellt skulle
tillerkänna rättskraft till en skiljedom – om den strider mot reglerna om statsstöd.
EU-rätten har således företräde framför den inhemska rättskraftsprincipen.
Vidare har Kommissionens beslut meddelats efter skiljedomen – därför kan domen
omöjligen rättskraftigt ha avgjort frågan om utbetalning av skadeståndet skulle utgöra
ett otillåtet statsstöd.
[Page 10]
3) Bestämmelsen i 3 kap. 21 § utsökningsbalken är tillämplig vid verkställighet av nu
aktuellt slag, och därtill åligger det tingsrätten att tolka verkställighetsförfattningen i
ljuset av EU-rätten.
Kommissionens beslut som direkt hindrar Rumänien från att betala ut skadeståndet till
klagandena är ett sådant beslut som rör parternas mellanhavanden. Beslutet i sig
innebär att Rumänien inte får betala ut skadeståndet till klagandena och att Rumänien
har en skyldighet att återkräva sådant skadestånd som redan har betalats ut. Därutöver
åligger det tingsrätten att avstå från att tillämpa alternativt tolka bestämmelser
relevanta för den sökta verkställigheten i ljuset av EU-rätten så att målen med
gemensamhetens fördrag inte äventyras.
4) Eftersom domen inte är försedd med lagakraft-bevis föreligger i enlighet med 2 kap.
6 § utsökningsförordningen hinder mot verkställighet.
5) Rumänien har fullgjort betalningsförpliktelsen enligt skiljedomen.
Rumänien har sammanlagt fört över 472 788 675 rumänska lei till ett konto öppnat i
klagandenas namn. Vid tidpunkten för transaktionerna utgjorde metoden betalning
enligt rumänsk rätt varför överföringarna ska tillgodoräknas Rumänien som
betalningar.
6) Samtidigt pågående verkställighet i andra länder bör utgöra ett hinder mot
verkställighet i Sverige.
Klagandena har ansökt om verkställighet i flera andra länder. Det föreligger därmed en
betydande risk att samtidig verkställighet medför att klagandena erhåller ett belopp
som överstiger den aktuella fordran.
7) Rumänien bestrider att Washingtonkonventionen medför att tingsrätten skulle vara
förhindrad att besluta om vilandeförklaring i nu aktuellt ärende.
[Page 11]
8) Rumänien ska inte, oavsett utgången i ärendet, åläggas att stå för delar av
klagandenas rättegångskostnader.
Rumänien har inte agerat försumligt i sin processföring. Eftersom sammanträdet hölls
för att utreda parternas ståndpunkter kan Rumänien inte ta ansvar för klagandenas
felaktiga uppfattning om att ärendet skulle avslutas efter sammanträdet. Det var inte
heller Rumänien som var orsak till att det krävdes ytterligare skriftväxling i ärendet.
Kommissionen
Artikel 54 i Washingtonkonventionen ålägger stater som är parter att verkställa
skiljedomar som meddelats till förmån för en investerare i en annan fördragsslutande
stat. Skyldigheten att verkställa skiljedomen omfattar sålunda inte Sverige eftersom
investerarens hemstat i detta fall var Sverige, och Sverige därför inte var part i
skiljeprocessen.
En fördragsslutande stat ska vidare vid verkställighet behandla ett, med stöd av
Washingtonkonventionen, meddelat avgörande så som ett laga kraftvunnet avgörande
meddelat i verkställighetsstaten. Inte heller ett lagakraftvunnet svenskt avgörande, med
samma innehåll som skiljedomen, hade kunnat verkställas. Kommissionens beslut
utgör i sig hinder mot verkställigheten av skiljedomen så som det hade utgjort hinder
mot att verkställa ett svenskt avgörande. Kommissionens beslut är direkt bindande för
Rumänien. Kommissionens beslut är direkt, men under alla omständigheter indirekt,
bindande för EU:s andra medlemsstater. Det saknar vidare betydelse att
Kommissionens beslut har överklagats eftersom det är direkt verkställbart och gällande
fram till dess det förklaras ogiltigt.
Även om skiljedomen i teorin skulle kunna innebära res judicata i frågan om statligt
stöd är frågan huruvida skiljedomen i sig utgör ett sådant stöd, med hänsyn till
följande, inte avgjord på ett sådant sätt att den inte kan prövas i en senare process.
Skiljedomstolen avstod uttryckligen från att ta ställning i den frågan. Vid tillämpning
av EU-rätten tillerkänns inte ett skiljeavgörande samma ställning som ett
[Page 12]
"domstolsavgörande” vid bedömningen om en fråga är rättskraftigt avgjord. Slutligen
är skiljedomstolen inte behörig att ta slutlig ställning i EU-rättsliga frågor.
Tingsrätten meddelar följande
SLUTLIGA BESLUT
1. Tingsrätten avslår överklagandet.
2. Ioan Micula, S.C Multipack S.R.L, S.C European S.A, S.C Starmill S.R.L och
Viorel Micula ska solidariskt ersätta Rumänien för dess rättegångskostnad med 90 000
euro avseende ombudsarvode. På beloppet utgår ränta enligt 6 § räntelagen från dagen
för detta beslut till dess betalning sker.
SKÄLEN FÖR BESLUTET
Inom EU gäller principen om lojalt samarbete. Enligt denna princip ska unionen och
medlemsstaterna respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer
av fördragen. Detta framgår av artikel 4.3 i Fördraget om Europeiska unionen.
Skyldigheten att samarbeta på detta sätt gäller inte bara för medlemsstaterna i sig utan
även för deras myndigheter och inte minst för deras domstolar (se bl.a. EU-domstolens
avgöranden i mål C-213/89 Factortame, C-453/00 Kühne & Heitz, C-119/05 Lucchini,
C-505/14 Klausner och C-284/16 Achmea). Nationell domstol som ska tillämpa EU-
rätt är skyldig att säkerställa att denna rätt ges full verkan och, om det därvid behövs,
att underlåta att tillämpa varje bestämmelse i nationell lagstiftning som strider mot EU-
rätten (se C-441/14 DI).
Genom sitt beslut den 30 mars 2015 har Kommissionen slagit fast att alla utbetalningar
till följd av skiljedomen utgör statligt stöd som står i strid med den inre marknaden. I
samma beslut slog Kommissionen fast att Rumänien inte får betala ut detta oförenliga
statliga stöd.
[Page 13]
Enligt artikel 108.3 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt gäller att en
stödåtgärd inte får genomföras förrän den slutligt har godkänts av Kommissionen. Det
finns alltså ett genomförandeförbud. Kommissionens nu aktuella beslut är visserligen
överklagat men något godkännande i högre instans föreligger inte. Det ska noteras att
Kommissionens förbud är riktat mot Rumänien på så vis att det är Rumänien som inte
får betala ut i enlighet med skiljedomen. Det råder dock ingen tvekan om att utsökning
i Sverige skulle innebära att Rumänien genom Kronofogdemyndighetens åtgärder
skulle tvingas att betala, och därmed bryta mot Kommissionens förbud mot betalning,
vilket i sin tur skulle tvinga Rumänien att genast kräva tillbaka vad
Kronofogdemyndigheten mätt ut.
Verkställighet av skiljedomen skulle alltså innebära att svensk myndighet bidrar till att
sätta Kommissionens beslut ur spel. Så länge Kommissionens beslut är giltigt är det
därför enligt principen om lojalt samarbete inte möjligt att tillåta den sökta
verkställigheten. Skyldigheten för nationell domstol att avstå från att anta beslut som
är oförenliga med ett beslut av Kommissionen är långtgående (jfr. C-284/12 Deutsche
Lufthansa). EU-rätten står i vägen för tillämpningen av principen om res judicata om
sådan tillämpning skulle kunna innebära ett åsidosättande av EU:s statsstödsregler (C-
119/05 Lucchini, C-505/14 Klausner och C-284/16 Achmea).
Tingsrätten noterar att Sverige enligt artikel 54 i Washingtonkonvention är förpliktigad
att verkställa skiljedomen på samma sätt som ett lagakraftvunnet svenskt avgörande.
Ett sådant svenskt avgörande vars verkställighet hade stått i strid med EU-rätten hade
inte heller kunnat verkställas. Någon skillnad härvidlag mellan skiljedomen och ett
svenskt lagakraftvunnet avgörande finns således inte. Sveriges åtaganden med
anledning av artikel 4.3 i Fördraget om Europeiska unionen medför alltså att det för
närvarande föreligger hinder mot begärd verkställighet. Någon tillämpning av artikel
351 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan inte medföra annan
bedömning (C-241/91 P och C-242/91 P). Överklagandena ska därför avslås.
[Page 14]
Vid den ovan redovisade utgången uppkommer fråga angående ersättning för
rättegångskostnad.
Enligt 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden får domstolen, i ett ärende där
enskilda är motparter till varandra, med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken,
förplikta part att utge ersättning för motpartens rättegångskostnader. I ärendet är
Rumänien gäldenär och är därför i detta sammanhang att betrakta som enskild part.
Vidare har det i ärendet förekommit en intressemotsättning mellan parterna som har
föranlett en handläggning i domstolen enligt samma principer som för tvistemål. Det
finns därför anledning att tillämpa bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken.
Klagandena är i detta hänseende att betrakta som tappande parter och utgångspunkten
är därför att de ska ersätta Rumänien för dess rättegångskostnad. Tingsrätten anser inte
att Rumäniens processföring föranleder en annan bedömning. Klagandena ska därför
åläggas att solidariskt stå för Rumäniens rättegångskostnad i den mån den har varit
skälig för att tillvarata Rumäniens rätt.
Rumänien har begärt ersättning för rättegångskostnad med sammanlagt 302 729 euro
varav 291 286 euro avser ombudsarvode och 11 443 euro avser eget arbete.
Rumänien har inte närmare beskrivit vilka åtgärder som det yrkas ersättning för inom
ramen för eget arbete. Det är under dessa förhållanden inte möjligt för tingsrätten att
bedöma om åtgärderna har varit nödvändiga och skäliga för att tillvarata Rumäniens
rätt. Yrkandet i den delen ska därför avslås.
Skälig ersättning för ombudsarvode kan enligt tingsrättens mening, även med
beaktande av ärendets komplicerade art och omfattning, inte anses överstiga
90 000 euro inklusive mervärdesskatt.
[Page 15]
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (TR-12)
Överklagande senast 2019-02-13 (Svea hovrätt)
Olof Roos
Protokollet uppvisat/
[Page 16]
Bilaga 1
TR-12
Vill du att beslutet ska ändras i någon del kan du
överklaga. Här får du veta hur det går till.
Överklaga skriftligt inom 3 veckor
Ditt överklagande ska ha kommit in till
domstolen inom 3 veckor från beslutets datum.
Sista datum för överklagande finns på sista sidan
i beslutet.
Så här gör du
Vad händer sedan?
Tingsrätten kontrollerar att överklagandet
kommit in i rätt tid. Har det kommit in för sent
avvisar domstolen överklagandet. Det innebär att
beslutet gäller.
Om överklagandet kommit in i tid, skickar
tingsrätten överklagandet och alla handlingar i
målet vidare till hovrätten.
Har du tidigare fått brev genom förenklad
delgivning, kan även hovrätten skicka brev på
detta sätt.
Prövningstillstånd i hovrätten
När överklagandet kommer in till hovrätten tar
domstolen först ställning till om målet ska tas
upp till prövning.
Hovrätten ger prövningstillstånd i fyra olika fall.
Om du inte får prövningstillstånd gäller det
överklagade beslutet. Därför är det viktigt att i
överklagandet ta med allt du vill föra fram.
Vill du veta mer?
Ta kontakt med tingsrätten om du har frågor.
Adress och telefonnummer finns på första sidan
i beslutet.
Mer information finns på www.domstol.se.
Anvisningar för överklagande TR-12 - Beslut i tvistemål och ärende • Producerat av Domstolsverket, Avd. för domstolsutveckling • 2018-11
Sida 1 av 1
www.domstol.se